“Hello” säger Filippa med ett leende men tystnar när hon ser min ledsna blick. Hon ger mig en kram “Gumman det kommer ordna sig.” Jag biter ihop och tvingar mig själv till ett leende. Jag hatar att bli tröstad. Varför vet jag inte, men jag vill inte att hon ska tycka synd om mig.
“Det är okej.” Jag försöker få mitt leende att se äkta ut, men känner hur mycket jag misslyckas “Det kommer bli bättre nu..” Hon nickar och vi går in i skolan. Det första jag ser när jag kommer bort till skåpen är Eric. Han står med en nia i ett hörn och kysser henne. När jag kommer ger han mig en snabb blick och fortsätter kyssa henne. Jag sväljer och tvingar undan tårarna. Det var jag som gjorde slut, jag ska inte vara svartsjuk. Jag biter ihop och går förbi. Så fort jag vet att ingen tittar torkar jag bort tårarna och sätter på mitt största leende. Jag gjorde slut, jag ska inte gråta. När jag kliver in i klassrummet stirrar den halvan av klassen som redan är där på mig. Alla vet redan vad som hänt. Jag öppnar munnen för att säga ‘vad stirrar ni på?’ men kommer på att jag kommer låta precis som Eric brukar göra. Istället slänger jag överdrivet med håret och skrattar. Det låter tomt och ihåligt; men jag vill inte att de ska veta hur sårad jag är över att ha sätt honom gå vidare på mindre än 12 timmar.
“Japp, det är sant. Ställ er i kö om ni vill ha en dejt.” Alla ler lite lättat. De trodde nog att jag skulle bli som i början av förra terminen. Jag ryser och ger min gamla plats en diskret blick. Aldrig mer. Jag ska aldrig mer bli så. Jag o Filippa sätter oss och lektionen börjar. Eric kommer in, kollar snabbt på vårt bord där han brukar sitta, och går sen bort till ett av borden längst bak.
Dagen flyter på. Jag vet inte om det är jag som undviker Eric eller tvärtom, men jag ser honom knappt. Bara någon gång, när han kysser den där jävla nian. Jag hatar henne. Så jävla mycket. Hon tog min plats, direkt. Jag han inte ens trösta mig med choklad innan jag blev ersatt. det är för kort tid.
“Hur glömde han mig så fort?” frågar jag Filippa. Hon bara kramar om mig, så går vi till centrum och köper bubbelchoklad.
jag kunde dö för dig, nu är du död för mig
Det finns saker jag saknar, typ när vi var nakna
nu brinner din tavla, nu ligger dina kläder ute på gatan
och jag går i dagar i tröjan du hatar
Chokladen är nästan slut. Fuck. Jag har Filippas ‘break-up-list’ på repeat och tvingar mig själv att inte gråta. Det var jag som gjorde slut, jag ska inte gråta. Jag. Ska. Inte. Gråta. Istället börjar jag städa. Jag flyttar om alla kläder i garderoben, vässar alla pennor, sorterar böckerna, blir missnöjd och ställer till baka dem som de stod, bara för att ha något att göra. Jag springer runt hemma, kollar igenom alla teve kanaler. Allt. Inte tänka på honom. Tillslut blir jag så trött att jag somnar i soffan. Jag slapp i alla fall tänka på honom.
Jag kliver in i skolan ensam. Filippa är försenad. Eric sitter med en ny tjej i knät. De pratar om något, han viskar något och hon ler. Jag biter ihop. Ska han playa runt, då ska jag fan också göra det. Jag går förbi honom och försöker se självsäker ut. En bit längre bort sitter några killar i vår parallelklass. Jag sätter mig på bordet och ler. Dom ser förvirrade men glada ut.
“Tja” säger jag och drar handen igenom håret. Se självsäker ut.
“Tjo” Vi pratar lite, och när jag vänder på huvudet ser jag att Eric kollar på oss med sammanbitet ansikte. Jag ler.
“Asså min brosa har en fest i helgen”, säger en av killarna “Jag övertalade honom att låta oss komma, så jag inte skulle säga något. Ta med dina kompisar?” säger han och jag ler.
“Hur många får jag bjuda?”
“Ta med några stycken” Han ler.
“Sure. Ska hitta filippa.” Jag reser mig och går. När jag går förbi Eric möts våra blicka. Jag försöker inte ens le, och han ser.. Sårad ut?
“Nej jag vet inte” suckar jag och Filippa håller om mig “Jag borde inte gjort slut!”
“Gumman, tänk på hur det var..”
“Jag älskar honoooom!” skriker jag ner i kudden. Hon klappar mig tröstande på huvudet.
“Lugna ner dig. Ni bråkade hela tiden, det var ingen bra relation”
“Jag vill ha honom tillbakaaaa” Tjuter jag och bryr mig inte om att jag låter som en fyraåring som vill ha godis. Filippa säger tröstande saker, men jag bryr mig inte. Jag önskar jag kunde få honom tillbaka, men jag förstörde allt.
“Det blir bra” Jag vet att det är sant. men ändå.. Han har redan gått vidare. Jag måste också göra det. Men först ska jag gråta och äta choklad.
Kommentera