Han blåser ut röken igen. Som små moln stiger dom upp mot himlen Han står lutad mot betongväggen vid en av alla tunnelbanestationer. Ännu ett bloss och moln som lämnar hans läppar. Han är inte speciell, ingen skulle lägga märke till honom. 172 lång, varken tjock eller smal, brunt hår, skostolek 40, mörk jacka, precis som vem som helst. En kvinna går förbi och muttar surt. Hon stör sig på röklukten. Han låtsas inte om henne och blåser ut ännu mer rök bara för att retas. Hon går vidare och han börjar gå åt det andra hållet. Ingen ser det, ingen märker det, men han mår dåligt. Han vill inte gå hem, men han kan inte vara ute hela natten. Han fiskar upp paketet ur fickan och tänder en cigarett till. Går ensam längs med tunnelbanan i skenet från gatlyktorna. Det börjar bli mörkt och i nästan alla fönster lyser det. De flesta äter middag eller kollar på teve. Men inte han. Sakta fortsätter han sin promenad. En tjej i hans ålder går förbi. Hon tittar snabbt upp och skyndar vidare. Hostar lite diskret, men så pass högt att han ska höra. Så han ska veta att hon stör sig på honom. Han suckar tyst och sätter sig på metallräcket som går längs gångbanan. han vill verkligen inte hem. sakta andas han in röken och blåser ut den. Som stora gråa rosor stiger dem mot himlen. Han ler lite och tittar efter röken tills den inte längre syns. Då gör han om det och önskar tyst att han hade en kamera att fota det med. När det inte längre finns något kvar att göra rosor av hoppar han ner och går den sista biten hem. Innan han går in tänder han den sista cigaretten. Han sluter ögonen och försöker att inte gråta. den kalla luften biter i kinderna och fötterna är kalla. Han trampar ut glöden, tar ett djupt andetag och öppnar dörren. Fan vad han inte vill gå hem, men ingen märker väll det. han är okej, för han är en kille. Killar gråter inte, killar mår inte dåligt. Det är klart att han är okej. Han är ju en kille.
1 kommentarer
Ida-foto
10 Feb 2014 20:20
Duktig du är på att skriva! :)
Kommentera