shortstoryys.blogg.se

Biiiiip. Biiip. Biiiiiip. Jag vänder mig om och trasslar genast ihop mig i täcket. Varför ringer den jävla mobilen? Det är sommarlov. Jag sparkar ilsket och får tillslut av mig täcket. Jag fumlar efter mobilen som måste flytta sig ju närmare jag kommer med fingrarna. När jag får upp den och kollar på skärmen nästan flyger jag upp ur sängen. Sommarjobba står det med stora bokstäver.

Två minuter i nio snubblar jag in på biblioteket. Precis i tid. Fyra personer sitter i en soffa och jag antar att det är de andra sommarjobbarna. Jag ler lite och ställer mig lutad mot en av bokhyllorna. Långsamt granskar jag personerna i soffan. En tjej med för små glasögon och massa finnar. Hon läser ivrigt i en bok som måste vara minst 1000 sidor tjock. Hon har håret i en trasslig hästsvans och en del av mig vill knacka henne på axeln och berätta vad en hårborste är. Bredvid henne sitter en kille med ruffsigt rödblont hår som trummar fingrarna i takt med musiken som spelas i hans lurar. Han blundar och verkar helt inne i musiken.  Bredvid honom sitter en person som jag inte kan se om det är en kille eller tjej. Håret är svart och hänger som en mantel framför ansiktet. Lite likt tjejen i the ring. Jag försöker vara lite diskret, men det är verkligen omöjligt att se om det är en kille eller inte. Längst ut på kanten sitter en tjej och snapchatar. Eller, jag tror i alla fall det, för hon tar upp mobilen, gör ett duckface och ser sen helt allvarlig ut när hon skriver. Jag bestämmer mig för att bli kompis med henne, hon är den här som verkar vara minst nördig. Biblotikarien kommer och förklarar vad vi ska göra; ställa tillbaka böcker, sortera kvitton, hålla ordning på barnavdelningen, tömma papperskorgar, vattna blommor och sköta kaféet. Hon ger oss varsitt papper med regler. Jag vara skummar igenom pappret men de andra verkar läsa nogrant. 

"När ni inte har något att göra kan ni sitta i kaféet eller vara ute utanför. Men ni får inte gå, ni kan behövas."

Till vadå? Har jag kysst att fråga, men jag ska inte klaga. Jag behöver knappt göra något och jag får betalt. 

"Vad ska vi göra nu då?" Säger personen jag inte visste om han var en kille eller tjej med en mörk röst. Helt klart en kille. 

"Eftersom set här är vår intrudotions dag och biblioteket inte öppnar förrän imorgon kan ni egentligen gå hem. Men enligt regelverk måste nu vara här i två timmar, så ni får sista i kaféet och lära känna varandra." Han nickar och alla fem går ut i kafeterian. Vi sätter oss runt den största bordet och när skrapet från stolarna slutat är det helt tyst. 

"Så... Vad heter ni?" Börjar jag, bara för att undvika den pinsamma tystnaden. 

"Fredrik" svarar killen med det ruffsigt håret och jag vänder mig mot tjeje som fortfarande inte släppt sin mobil med blicken. 

"Vill nån ha chokladbollar?" Säger tjejen med glasögon. Jag tvekar med Fredrik nickar ivrigt och hon plockar upp en burk ur väskan. 

Två timmar och 46 minuter senare ramlar jag ihop på sängen och undrar he an jag ska klara det här jobbet. Glasögontjejen, Elin, är schysst, men väldigt väldigt väldigt väldigt nördig. Fredrik är mer eller mindre allt jag stör mig på hos en person, högljud, avbryter, ivrig, allt som stör mig. Killen som ser ut som hon i the ring sa inget. Jag vet inte ens vad han heter. Och sist men helt klart värst, Jossan. Jag har aldrig träffat någon då bitchig, jag skulle till och med hellre vara den läskiga killens kompis än att behöva vara med henne. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, det här kommer vara hemsk och jobbigt, men det är så jävla ironiskt.