Det finns inget som känns så fel som att vakna av ett alarm på sommarlovet, men jag gör det ändå. Jag tvingar mig själv upp ur sängen och gör mig iordning på mindre än 25 minuter. När jag kommer till hallen står jag bara och stirrar. Vad är det jag håller på med nu igen? Jag ska till bussen, justdet. som en zombie går jag till bussen och är helt svettig när jag kliver på. Luften på bussen är varm och dammig och jag sätter mig nära en dörr för att få lite luft. När blev det såhär varmt? När jag kliver in i det svala biblioteket kan jag äntligen ansas ut. Jag känner det kalla stengolvet igenom skosulorna och jag tror aldrig att jag har varit så glad över att komma in till biblioteket. Jag går in i kaféet där Elin och The ring tjejens tvillingbror sitter.
“Hej”, sätter jag och sätter mig på en av de blåa plaststolarna.
“Hej!” Elin ler glatt mot mig och stänger igen sin bok.
“Hmpfv” mumlar killen och Elin ler ännu mer.
“Vi ska börja jobba idag, är inte det spännande?”
“Jo” nickar jag “Vad tycker duu..”
“HALLOJ!” ropar Fredrik som just klivit in igenom dörrarna. Elin ler ännu bredare, om det ens är möjligt, och vinkar åt honom att komma. Jag suckar trött.
“Vad är hfvngm?”
“Ursäkta vad?” säger jag och vänder mig mot the ring killen.
“Jag sa, vad är klockan?” säger han lite högre.
“Eh..” jag plockar upp mobilen med Fredrik är snabbare.
“8.23, vet nån vart.. Vänta” Han dunkar handen i takt med musiken vi inte hör och blundar “så ha det bra, Vi hörs, vi ses i dina drömmar.”
“Vad var det där?” Säger jag och försöker att inte se alltför förvånad ut.
“Den bästa linen.” Han ler och jag suckar. Det finns ingenting som är så irriterande som när personer nynnar på en låt. Han och Elin börjar genast prata musik och jag lutar mig tillbaka. Hur ska jag klara det här? På väggen hänger en liten plastklocka som jag tittar på, som att det skulle få tiden att gå. Två sekunder över halv nio kommer biblotikarien in.
“Okej, på förmiddagen behöver vi en på barnavdelningen, två i kafeterian, en i återlämingen och en som tar papperskorgar, vattnar blommor och plocar upp böcker som hamnat fel.”
“Jag vill jobba i kaféet” säger Fredrik och biblotikarien nickar.
“DÅ kan du göra det med Elin, Linn, du tar barnavdelingen och Jonas, du får vattna blommor.” Jonas! Jag lägger namnet på minnet och ler. det brukar aldrig vara någon på barnavdelningen, så då kan jag sitta där och ta det lugnt Biblotikarien går igenom hur man sköter kaféet men jag lyssnar inte.
“Dåså, börja!” Jag går ut till barnavdelningen, lägger iordning kuddhörnan, vrider på de vissna blommorna i fönstret och sjunker sen ner i soffan. Det här kommer bli en lång dag.
Dålig. dålig. Dååååååliiiiiiig. Jag flippar mellan låtarna i mitt musikarkiv och nynnar tyst med, det är ju ingen här så… Plötsligt kommer faller på och jag kan inte låta bli att le. Jag har inte hört den på 1000 år. Jag nynnar med i versen och när refrängen kommer kan jag inte hålla tillbaka orden.
“Det känns som allting faller ner varenda liten del som jag har kvar nu blundar jag för allt jag ser och därför vill jag dansa, ja därför vill jag dansa. Genom alla problem jag har med stängda ögon så ser jag klart för det känns som allting faller neeeer.”
“För högt” säger någon bakom mig. Jag rycker ut hörlurarna och ska säga något som att man faktiskt får prata på ett bibliotek när jag ser Fredrik.
“Vad gör du här?” vräker jag ur mig och drar handen igenom håret. Fan också.
“Jag bytte plats med Jonas en stund. Du sjunger för högt.”
“Det är ingen här, vem stör jag?” Säger jag men han bara skakar på huvudet.
“Nej nej nej. Du sjunger inte för starkt, för högt. En för hög ton. Låten passar inte din röst.” Jag sitter stum kvar. Vad ska jag svara på det?
“Öh..” säger jag och han ler.
“Får jag vissa dig en låt din först passar till?” säger han och tar ett steg mot mig men jag trycker ner mobilen i fickan.
“öh.. Nej.. jag måste… Göra saker…” Jag förösker le med misslyckas totalt. sen snubnlar jag iväg och hatar honom för att göra mig osäker.
Kommentera