Jag pressar pistolen mot bröstet och tar ett djupt andetag.
“planen”, viskar han“Du går in, gör det du ska, jag täcker dig.”
“Och sen?”
“Sen springer du.” Han pekar åt vänster och sen på mig. Jag ska åt vänster, han åt höger och vi ska mötas på andra siden när allt är klart. Jag nickar tyst och han försvinner in i mörkret. Jag börjar gå och anstränger mig för att inte ramla. Jag låter som en elefant när jag går, jag kan verkligen inte smyga tyst. Jag har fingrarna mot avtryckaren och rundar nästa hörn. Tillslut hör jag dova röster prata. Jag blundar och försöker lockalisera vart de kommer ifrån. Underifrån åt höger. Jag går åt höger och försöker vara tyst. Ju längre jag går, ju tyligare blir rösterna. Jag känner mig försiktigt fram i mörkret och plötsligt slår min hand i något kallt och hårt. Sakta känner jag känner längs den släta ytan. Ett metallrör. Jag trycker ner vapnet i byxlinningen och hoppar upp. Jag försöker göra det graciöst, utan att lyckas. när jag kommer upp ser jag ett helt system av rör över mitt huvud.
“100 miljoner..” Hör jag någon säga nerifrån. Jag vänder ner huvudet och inser att jag är en våning över de jag letar efter. Långsamt plockar jag fram vapnet men inser snabbt att jag inte kan skjuta stående. Försiktigt lägger jag mig ner på röret och tar ett djupt andetag. att dovt ljus finns där nere, men jag gömms helt i skuggorna. Hoppas jag i alla fall. Jag sväljer hårt och osäkrar vapnet med ett klick. Sakta sträcker jag ut armarna och räknar personerna. Fyra stycken. Jag blundar och lägger fingrarna på avtryckaren.
“Du klarar det här” viskar jag och öppnar ögonen. Jag siktar på en av personerna, sväljer igen och pressar in avtryckaren. En smäll hör och jag kurar ihop mig. Det ringer i öronen och min hals är torr. Snabbt sträcker jag ut mig igen, jag har inte många sekunder. Ett skott till. Ett till. klirr. Jag vänder snabbt på huvudet. En kula träffade röret bredvid mig. Jag sjuter ett par skott till, tills mitt tomma magasin ramlar ut med en smäll på betonggolvet. Jag trycker in ett nytt, reser mig och sen, springer jag.
3 kommentarer
Emelie
25 Feb 2014 13:32
Sv: Ja jag med (som sagt) trött på detta kalla väder! Vill ha sommar sol och bad. Men det börjar ju åtminstonde nalkas mot vår :P
Gud vad bra du skriver!!
Kram<3
Emelie
25 Feb 2014 13:35
Sv: Har lärt mig att tycka att träning är något som är roligt och inte en plikt. Sen måste man väl veta varför man vill träna, vad har man för motivation och vilja det tillräckligt mycket. Men när man väl kommer igång och tränar regelbundet så kommer man lätt in i vanorna efter kanske någon månad eller fler beroende på hur man är som person. har skrivit ett inlägg om det om du har lust att läsa (http://juniflickan.blogg.se/2014/february/jag-och-traning.html#comment)
haha, försök bara att äta det i mindre mängder och börja träna mer steg för steg, så blir det tillsist en vana och inte jobbigt alls. Jag syftade ju dock på lite andra grejer, men man får ju tolka det som man vill ;P
Kram<3
Nelly R.
01 Mar 2014 21:26
Så spännande! :)
Kommentera