Jag gick igenom korridoren Och kännde att allaa blickar var riktade mot mig. ‘Freaket är här’ viskade dem. Jag hade inte varit i skolan på mer än en vecka. Ingen visste varför. Jag höll hårt i väskan och skyndade förbi de andra eleverna. Jag tänkte gå till de nya toaletterna och gömma mig… Men insåg att där skulle Mia och Del helt säkert vara. Jag skulle precis vända Men ångrade mig med anden på hantaget. Jag ville inte att de skulle se ner på mig nu. Dessutom hade jag redan öppnat dörren och jag hörde Del’s röst.
“Har ni hört? Freaket är tillbaka.”
“ja.. Vad ska vi göra? Vi kan inte låta henne stanna, hon passar inte in.”
Jag sprang ut igenom dörren i ren panik och skyndade igenom den gamla delen av skolan. Jag hörde fotsteg i korridoren efter mig.
“Ta henne!” ropade Mia. Shit! Jag kommer dö! Jag rundade hörn efter hörn och hörde fortstegen försvinna bakom mig. Jag sprang längre in i byggnaden, bara för att vara säker på att de var borta. Jag stannade vid de gamla toaletterna och flåsade tungt. ‘kom igen Emma. Andas, du måste andas’
“Hej, behöver du hjälp eller något?” hörde jag en röst bakom mig. Jag frös till is och vände mig om. En kille i min ålder stod bakom mig. Jag hade sett honom i korridorerna ett par gånger men jag hade aldrig pratat med honom.
“Eh..” Sa jag och ansträngde mig för att inte flåsa.
“Behöver du hjälp? är du typ.. Vilse?”
“Nej, jag är inte vilse.” sa jag snabbt. Varför bryr han sig?
“Förlåt, det kommer bara nästan aldrig personer hit. Mest är det nya elever som har gått fel när de var påväg till lektionen.” Varför pratar han med mig? Ingen pratar med mig, utan lärarna, och ibland Mia och Del. Jag menar.. Jag är jag. Den fula, inte så smarta eller roliga tjejen som alla kallar ‘freak'
“Varför pratar du ens med mig?” frågade jag
“Varför skulle jag inte göra det?” vad svarar man på det?
“Eh.. Jag..” Jag tittade på klockan på väggen. Lektionen började för tio minuter sedan “Jag måste verkligen gå” sa jag och trängde mig förbi honom.
