Han springer rakt in i mig, som att jag inte var där. Efter honom kommer två tjejer. En av dem skriker något om en mobil och killen ropar något till svar. En av killens kompiar hoppar in och fäller en av tjejerna till marken. Hon skriker, men inte på skoj, i panik. När hon slår i stengolvet blir allt tyst.
“Upp med dig!” Skriker mamma och rycker i mig. Jag sätter mig upp. Hon går ut och jag lägger mig igen. Fan vad jobbigt. Jag vill inte gå upp. Jag vill inte gå till skolan. Men jag har inte mycket val. Jag kliver upp, drar på mig ett par svarta tajts, en förstor stickad tröja. Varför måste man fixa sig? Kan inte alla gå runt med pyjamas i skolan? Så man slapp byta om. Jag lägger på alldeles för mycket eyeliner och kollar ut igenom fönstret. Vilket fint väder, jag tror jag drar för gardinerna.
Varför får man inte sitta på borden? Det är så mycket bättre att sitta på bordet än på stolar. Men jag orkar inte bråka med rektorn just nu, så jag sitter fint och lydigt på stolen som en liten hund. Jag vill inte, men jag tänker inte leka rebell. Lektionen börjar, och jag lyckas ta mig igenom hela passet utan att somna, även om det är så tråkigt att jag mycket väl skulle kunna göra det. Jag suckar och lägger huvudet på bänken. Allt hade kännts bättre om det var måndag, då är alla trötta och halvsover, men det är fredag och alla är pigga och glada. Varför kan jag inte också vara det? Just det, jag är jag.
“Kan jag få prata med dig efter lektionen”, säger läraren och kommer fram till min bänk.
“Mm”, mumlar jag och lägger kinden mot matteblocket. Minuterna tickar på, extremt långsamt, men tillslut är det lunch och halva helvettet är slut. Jag reser mig och plockar ihop mina saker. Jag ska just gå ut när läraren tar tag i min axel. Just det, stanna.
"Vad? Jag somnade inte." Säger jag och suckar.
"Jag vet" hon ler lite "jag skulle vilja prata om hur det är för dej i skolan. Trivs du?"
"Det är skolan" jag slänger upp väskan på axeln "det är klart jag inte trivs." Hon suckar och jag går ut. Hon säger något, men jag stänger dörren. Det är fullt av elever som ska hoppa över lunchen men inte vill gå ut i regnet. Plötsligt springer en kille i nian in i mig. Jag håller på att ramla men får tag i väggen. Två tjejer springer förbi precis bakom och den ena skriker
"Ge mig den!"
"Aldrig" skriker killen till svar och hans kompis reser sig från stolen. Han fäller den ena tjejen. Hon skriker och när hon slår i golvet blir allt tyst. Läskigt tyst. Som att någon stängde av ljudet. Alla, varenda elev, är tyst. En lärare kommer ut och tjejen som inte föll springer fram till kompisen som blöder från huvudet. Paniken uppstår, några skriker, andra gråter och någon ringer en ambulans. Jag bara står och stirrar. Hon som föll, det var samma tjej som föll i min dröm.
