"Det var så grymt!" Hör jag Filippa säga innan jag tränger mig in i den lilla cirkeln av folk som lyssnar på henne. Såklart pratar hon om festen.
"Hej" mumlar jag och ger henne en snabb kram. Jag kommer aldrig bli populär igen, det vet jag redan, men för henne är det viktigt och jag vill inte förstöra något för henne.
"I alla fall.. Så var festen gryyyyymt rolig! Får jag berätta om oliver?"
"Va?" Säger jag och tittar upp. "Jaha.. Nej men jag drog ut med en kille och så kysstes vi och jag venne... Nu dejtar vi tror jag." Jag hör snabba fotsteg bakom mig, och vänder mig snabbt om för att se vad som händer. Allt jag hinner se är Eric skynda runt ett hörn. Alla vänder sig mot Filippa igen och jag tänker inte, jag bara tr min väska och springer efter.
Jag kommer till slutet av korridoren, till dit där jag brukade gömma mig. En av toaletterna är låst. Försiktigt knackar jag på dörren.
"Eric?" Inget svar. "Eric?"
"Gå."
"Nä.."
"Bara gå. Gå till din Oliver." Jag lägger handen mot dörren, som att den skulle öppnas för det. Jag hör en snyftning och känner mitt hjärta brista. Jag vill så gärna trösta honom. Men han har gått vidare. Bilden av honom med nian flyger förbi i mitt huvud, jag sänker handen och går.
-
Sakta gungar jag mitt huvud i takt med musiken.
Oh, My heart is beating for you anyways. What if i cant forget you?
Klockan är lunch en vanlig skoldag, Morgon för att vara en söndag. Låten tar slut och hold on til May börjar. Jag stannar, den här låten betyder något annat för mig en för alla andra. Minnet från när jag lyssnade på den samtidigt som jag gick in i Eric och vi pratade första gången kommer tillbaka. Bilden av hur han log när han gav mig mobilen bränner bakom mina ögonlock. Jag känner en tår rinna längs kinden och byter tillbaka till låten innan.
But baby what if i cant forget you?
Jag plockar upp mobilen och försöker tvinga undan flashbacken, men den stannar. Tillslut lyckas jag samla mig, låser upp mobilen och skriver
'Vi måste träffas. Parken om 10.' Till Oliver.
Han kommer 10 minuter efter vad jag sa, men det behövdes. Jag har hått igenom mitt tal om och om igen.
"Hej" säger han och går fram för att ge mig en kram, men jag backar undan.
"Alltså.. Vi måste sluta träffas" fan. Det var inte alls det jag skulle säga. "Du.. Du påminner mig för mycket om mitt ex.."
"Vi kan få det att funka.."
"Nej, det kan vi inte. Förlåt" säger jag, undviker hans sårade blick och går.
