Jag sitter tyst. Vad vill han?
"Klara? Öppna." Jag håller tillbaka tårarna och anstränger mig för att inte snyfta högt. Han knackar på dörren igen.
"Jag kommer inte öppna. Bara gå." Mumlar jag tyst.
"Öppna." Han knackar igen "jag kommer inte gå förrän du öppnar."
Jag blundar, plockar fram hörlurar och mobilen. Det här kommer bli en låångt väntan.
Jag har i alla fall lärt mig en sak, det går att sova på en skoltoalett. Även om jag har ont i ryggen så fick det dagen att gå fortare. Sista lektionen slutar nästan samtidigt som jag vaknar och jag väntar 20 minuter på att gå, så ingen är kvar. Jag plockar ihop de saker som ramlade ur min väska när jag använde den som kudde, låser upp och kliver ut. Är jag kliver ut känner jag någon ta min hand. Jag vänder mig om samtidigt som jag försöker rycka åt mig handen. Det är Eric.
"Jag sa att jag inte skulle gå förrän du släppte in mig" jag försöker få loss min hand, men han vägrar släppa "jag vet att.. Att du.. Att vi inte längre är tillsammans, men jag älskar dej fortfarande och jag kan inte se dej ledsen." Jag tvingar tillbaka tårarna. Sa han precis det där? En halva av mig vill bara kasta mig i hand arnar, men andra halvan ser honom kyssa nian vid skåpen.
"Och nian du stod och hånglade med?" Fräser jag
"Jag försöker inte vinna tillbaka dej", säger han och jag undviker hans sårade blick "men jag kan inte se dej ledsen. Jag älskar dej"
"Det hade inte ena gått 12 timmar" mumlar jag och försöker återigen rycka åt mig handen.
"Jag vet. Jag var dum. Jag ville göra dej svartsjuk, fråga inte hur jag tänkte, jag är så så ledsen..."
"Släpp mig." Mumlar jag och kan inte längre hålla tillbaka tårarna. Jag vill så gärna tro honom. Jag vill så gärna ha honom tillbaka, men jag vet inte om jag vågar. Han ser på mig med sårad blick, sen låter han min hand falla ur hans.
"Vad som helst som gör dej lycklig" jag vänder och går. Han står kvar. Jag vill så så gärna ha honom. När jag har gått nästan halva korridoren bestämmer jag mig. Jag släpper väskan på golvet, vänder och springer in i hans armar.
"Jag älskar dej också"
-
Vi sitter på hans säng och pratar.
"Vi kan inte fortsätta bråka såhär" säger jag och han tittar ner på sina händer.
"Nä.." Jag flyttar lite närmare honom.
"Men.. Jag älskar dej.. Jag kan inte förlora dig..”
“Vi kommer på något” säger jag och tar hans hand.
“Ja, det gör vi.”
