shortstoryys.blogg.se

Love letters - 2 - del 1

Så efter lite tjat från min kompis, Issa, så ska jag skriva en love letters 2. Jag vet inte en om den kommer bli lika lång som förra, men man kan väll hoppas.. (: Jaja.. Innan du börjar läsa så borde du läsa ‘love letters’ (Ettan) den finns om du går in på ‘love letters (svenska)’ kategorin och  scrollar ner lite. Eller, om du är för lat för att läsa, här är en liten sammanfattning:

Den handlar om Klara som har försökt begå självmord. Efter det ville ingen i skolan vara med henne, och hon blev lämnad av sin bästa vän Filippa (Ja det är ironiskt att hon heter Filippa, Jag vet det, men det var namngenaretorn.se som bestämde det.) Det börjar en ny kille i klassen, men hon tänker inte så mycket på det. Inte förrän hon får en lapp i sitt skåp, skriven av den nya killen (Eric). De skriver lappar och lämnar i varandras skåp, blir kompisar, blir tillsammans, Du fattar. Sen kommer filippa in de sista tre delarna, när Eric och Klara börjar prata, så folk vet om det, och hon gillade Eric, så hon blir ledsen, de bråkar lite, de tröstar varandra, bråkar lite, tröstar varandra och så slutar det med att dom blir kompisar igen.

Ungefär.. Så då har Isse alltså tjatat på att jag borde skriva en fortsättning, och nu har jag både skrivit klart ‘han’ och ‘Im different’ så tänkte jag att visst, jag gör det.

Sen finns ju en liten liten liiiiiten detalj bara. Vi sa att det skulle bli en love letters 2 och tävling när vi hade nytt besöksrekord. Love letters får ni nu, men om vi får det, så lovar vi en tävling, och ett litet pris, så fortsätt läs och tvinga in din kompis, även om ni får en love letters redan nu.

Issas blogg: http://www.nattstad.se/isse_misse 

“Men va fan du lyssnar ju aldrig!” skriker han.

“Jag tänker inte bråka om det här, jag går nu.” jag går ut i hallen och sätter på mig skorna.

“Det är det här jag menar, du bara går!” Jag sätter på mig jackan, tar min halsduk och väska, och går ut “Amen va faaan” Hör jag honom stänga innan dörren stängs. PÅ bussen hem ringer jag filippa och berättar.

“Gumman..” Säger hon “Du måste va stark. Han startar bråk hela tiden, du måste bara fortsätta säga ifrån.” Jag suckar. Det är det hon alltid säger.

“Men..”

“Du älskar ju honom. Och han älskar dig.”

“Fast det kanske inte räcker…”

“Vänta..” Hon blir tyst “Vad menar du?” Jag suckar igen.

“Alltså.. Jag kommer inte ens ihåg senast vi pratade utan att bråka..” Hon är tyst “Jag vet inte.. det känns inte.. Som att vi är menade för varandra..”

“Va inte dum. Det är klart att ni ä…”

“Nja.. Då hade vi inte bråkat hela tiden.” Hon är tyst. Allt som hörs är hennes andning.

“Så.. Du ska göra slut?” Jag sträcker mig efter stoppknappen och hänger min väska på axeln.

“Well… Om han inte är menad för mig.. Varför ska jag då fortsätta försöka?”

“För att du älskar honom!” Hon suckar “Men vad du än gör så står jag bakom dig.”

“Tack” säger jag och ler. Jag vet att hon finns där, hon kommer inte låta mig falla igen.

“mamma..?” säger jag. Hon står och diskar och hela köket är fyllt med små bubblor från den nästan tomma yes flaskan.

“Ja?”

“Asså.. Om man måste anstränga sig för att få ett förhållande att funka… Borde man fortsätta?” Hon lägger ner diskborsten och vänder sig mot mig.

“Om man älskar den andra, ja. Men om det har gått så långt att du, eller din kompis eller vem det nu är, har börjat tänka på att ge upp, då är det inte värt det.” Hon ler trött. Jag ler till svar.

“Tack mamma.”

Det känns fegt att göra slut på telefon, men jag kan inte gärna åka hem till honom klockan nio bara för att göra slut.

“Så nu vill du prata?” säger han surt.

“Eh..” Jag känner svetten i pannan och jag darrar. Jag har aldrig gjort slut med någon innan. Fan.. Varför skrev jag inte en lapp? “Jag har tänkt lite.. Och jag tror.. Alltså.. Vi bårkar så mycket och.. Jag orkar inte med att… Jag tror att… Jag tror att det är bäst att vi gör slut. Bäst för båda..” Han är helt tyst. snälla säg något.Jag klarar inte tystnad. 

“Men..” säger han “Jag älskar dig..”

“Förlåt” viskar jag och sväljer tårarna. Snabbt lägger jag på luren. Jag kan inte lyssna på hans röst. Jag måste få tänka. Men först, måste jag ringa Filippa.