Någonting, jag vet inte riktigt vad, väcker mig. Kanske solljuset som skiner in igenom fönstret, kanske hans andetag i min nacke, kanske fåglarna utanför. Långsamt sträcker jag på mig, utan att öppna ögonen. Jag hade ingen plan på att redan vakna.
“Godmorgon älskling” viskar han och jag ler. Han håller armarna om min midja och ger mig en snabb puss på kinden. Jag vänder mig om och kurar ihop mig i hans famn. Jag hade inga planer på att gå upp, så då kan jag lika gärna somna om.
Nästa gång jag vaknar är han inte där.
“Älskling?” försöker jag med det blir bara ett mummel med min sömndruckna röst. Jag sätter mig upp och försöker igen “Älskling?”
“Ja? säger han och kommer in i rummet. Jag ler. Han ser ut som en ängel i ljuset från fönstret.
“Jag bara undrade vart du va” säger jag och kliver upp. Han kommer fram och ger mig en lätt kyss. “Ska vi göra frukost?” Han ler.
“Kom här” viskar han och leder mig ut i köket.
“Wow” mumlar jag när jag kommer ut i köket. På bordet står en talrik med en stor hög av våfflor, en skål med grädde, och två skålar med något som jag tror är hallon och mango. Jag vänder mig mot honom och han ler.
“Hoppas du är hungrig.”
“Vad vill du göra idag då?” frågar han när han plockar ihop de tomma skålarna.
“Hm..” Jag vänder på huvudet och ser ut igenom fönstret. Höstsolen lyser stark och det ser ganska varmt ut.
“Vi kan väll gå ut?” Han ler lite och jag reser mig och tar med våra tallrikar till diskbänken “Ska jag hjälpa till?”
“Nej älskling” svarar han och kysser mig mjukt “Gå och byt om istället”
Jag snörar på mig gympaskorna och följer efter honom ut i trapphuset. Hand i hand går vi ut på den lilla gården utanför. Det är mycket kallare än det såg ut igenom fönstret, men det är ändå mysigt. Vi går mot den lilla parken, där vi promenerar på den lilla grusvägen, sitter på en bänk vid sjön, och kastar lite löv på varandra. Vi går inte in förrän jag helt tappat känseln i fingrarna och tårna. Det är nästan mörkt när vi kommer in. Jag byter om till lite mysigare kläder och han ringer till tajrestaurangen på hörnet och beställer hämtmat.
“Vem ska gå och hämta den?” säger han.
“Du. Jag har mjukisbyxor. Han ler.
“Du är fin ändå, men visst, min prinsessa” Han kysser mig och går ner för att hämta maten. Jag ska gå och sätta på mig ett par strumpor när jag ser hans plånbok ligga kvar på bänken i hallen. Jag suckar, sätter på mig skorna, och springer ut efter honom. Han har precis gått in i restaurangen när jag hinner ikapp honom.
“Och hur tänkte du betala?” Frågar jag och räcker honom plånboken.
“Tack” säger han och pussar mig. Jag stannar och väntar och vi går tillbaka hem tillsammans. Det är inte långt, men jag lånar ändå hans tröja för att inte frysa.
“Jag orkar inte diska, så vi äter ur lådorna”; säger han och jag ler. Vi delar på rätt nummer 22, som vi råkade beställa en gång och den blev genast vår favorit. När all kyckling är slut och bara någon enstaka nu del flyter runt i så sen, är klockan nästan åtta.
“Film?” säger jag och han ler.
Vi kryper ihop i soffan under en filt och ser på någon film om några som går på collage. Den är ganska dålig, men jag bryr mig inte. Det är mysigt att bara få ligga i hans famn och mysa. När filmen slutar sover jag nästan, även om klockan bara är halv elva. Han byter kanal och vi tittar på en av Indiana Jones filmerna tills jag somnar i hans armar.
Okay, jag är ledsen att det jag läger ut inte är så bra.. Jag har inte hunnit, för jag har ju lite andra saker, kompisar, pojkvän, skola, att hinna med, så jag har inte kunnat skriva några bra slut osv.. Den här blev ändå helt okej, hoppas ni kan förlåta mina halvbra storys
Kommentera