Jag stirrar. Jag kan inte röra mig. När jag efter ett tag kommer tillbaka till mig själv tar jag upp min väska från golvet, tränger mig igenom havet av panikslagna och gråtande elever, går förbi ambulansen och bort till tunnelbanan. Jag sjunker ner på ett av sätena och blundar. Bilden av tjejen som föll bränner innanför mitt ögonlock. Det var precis som jag drömde. Hur? Hur är det möjligt? Slump? Jag skulle inte tro det. Jag är så uppe i mina tankar att jag missar min datum och åker tre stationer för långt. Jag går av och börjar gå längs sjön hem. Det tar näsan dubbelt så lång tid som vanligt. När jag kommer hem gör jag en macka och bestämmer att det var en slump. Konstigare saker har ju hänt.
Mamma är arg. Jag vet det så fort hon kliver in i köket. Även om hon inte har sagt ett ord eller ser arg ut så vet jag att hon är det.
"Har det hänt något?" Frågar jag lit försiktigt, jag vill inte att hon ska få ett utbrott. Hon ler trött.
"Det är en jobbig kille på jobbet. Han gör inget själv men klagar på att vi andra inte gör något hela tiden" jag tror inte henne. Hon skulle inte bli arg för det. Jo, kanske, men jag tror ändå inte på henne. Men jag vill inte snoka, så jag bara nickar och går in på mitt rum.
Pojken skriker, men ingen hör honom. Orden blir bara bubblor i sjöns vatten. Det röda håret flyter ut som en brinnande krona kring hans huvud. Hans lila tröja klibbar fast längs kroppen och får honom att se väldigt smal ut. Han försöker andas men hans lungor fylls av vatten och han har bara sekunder kvar. Ett ryck går igenom hans kropp, han spärrar upp ögonen och blir sedan slapp. Han sjunker igenom vattnet och landar på botten, fortfarande med ögonen öppna.
Jag vaknar med ett ryck. Min panna är svettig och jag darrar.
"Det var bara en dröm" viskar jag till mig själv, reser mig och går ut i köket. Radion är på men mamma är inte där. Jag gör iordning en kopp te och lyssnar på gubben som läser upp nyheterna.
"FN ber nu om mer stöd och pengar." Han harklar sig "en efterlysning: igår vid tvåtiden försvann en pojke från sitt hem i göteborg. Han är 12 år, ganska kort och smal. Han har rött hår och vid försvinnandet hade han en lila T-shirt och jeans." Jag stannar upp "Han försvann i närheten av Storsjön.." Jag bokstavligen talat tappar mackan och välter nästan te koppen när jag reser mig upp och stänger av radion. Kort, smal, rött hår, lila tröja, försvann vid en sjö. Han kan ha drunknat. Precis som jag drömde.
Kommentera