shortstoryys.blogg.se

“Kom igeeeeeen” ber jag men hon bara suckar.

“Ge mej en enda anledning? Varför ska jag följa med till ett café, bara för att se om en kille du pratade med i 30 sekunder kanske är där? Du vill ju inte ens träffa honom!”

“Men ändåååååååå” stönar jag “Snälla!” hon suckar.

“Fine! Men bara om du bjuder på läsk och whatever jag vill ha att äta.”

“Deal.”

Jag vet inte varför det känns så viktigt, men jag vill se om han är där igen. Det är han inte, så klart. Vi han väntat i nästan två timmar, pluggar och druckit sju flaskor cola.

“Inse fakta. Han kommer inte. Du får leta efter din drömprins imorgon, utan mej.”

“Så du tänker bara lämna mej!” säger jag och dricker lite mer cola “och han är inte min drömprins!”

“Varför är vi här då?” suckar hon och lägger ner huvudet på bordet samtidigt som jag hör en röst från bordet framför.

“Är det inte sweetheart?” Jag vänder mig om och han ler “Och hennes kompis.”

Frida tittar upp och bara stirrar.

“Pluggar ni fortfarande?” säger han, tar en stol från bordet bredvid och sätter sig “förlåt om jag skrämde dig igår” säger han och skrattar lite.

“är det han vi har väntat på!?” mimar hon och jag nickar. Hon suckar och ger mej en blick som inte kan betyda något bra.

“Ni måste ha varit här länge” säger han och nickar mot de tomma colaflaskorna.

“Eller så han man bara en kompis som utnyttjar att man bjuder” säger jag och Frida suckar.

“ah..” Han ler lite “Vill ni ha något, jag har pengar?”

Så fort vi kliver ut ur cafét hoppar Frida på mig och knuffar in mig i en buske.

“Väntade vi i två timmar, på honom!” tjuter hon “Jag trodde vi väntade på ditt livs kärlek!”

“Snälla” säger jag och plockar ut en kvist i håret “jag sa att han inte var mitt livs kärlek, och, jag skulle gjort samma sak för dej.”

“Jo tjena. det är sånna här gånger jag undrar varför vi ens är kompisar”, säger hon och går. Jag sätter mig på en bänk och kollar när nästa buss går. tar jag samma som henne kommer hon bli vansinnig. Fan. det är 40 minuter tills den går. Jag sitter och dinglar med benen och försöker hålla mina händer varma när jag ser honom komma.

“Du vet att bussen inte kommer fortare för att du sitter här och fryser?”

“mm” mumlar jag och kollar ner i marken. Jag orkar inte.

“vart tog hon vägen?”

“Hon gick. Hon blev arg för att jag tvingade henne…” genast tystnar jag. Det låter som att jag stalkar honom.

“Att du tvingade henne att vad?”

“Ehm… inget..”

“När går din buss?”

“40 minuter.. eller 38…”

“Då kan du ju förklara. Du har gott om tid och jag ska ingenstans”

hur man har världens mest awkward samtal:

°Börja med att bestämma att det ska vara 38 minuter långt. Lägg sedan till 7 extra minuter (tex i väntan på en försenad buss).

°välj en plats där du måste kolla på personen du pratar med (ett cafe tex)

°försök sen förklara att du tycker personen verkar schysst, utan att det låter som att du är förälskad och stalkar hen.

°Sluta sedan samtalet med att ge personen ditt nummer så du inte kan komma undan, utan måste fortsätta prata hela kvällen.

“hej” säger Frida och kramar om mig. “Asså, förlåt för igår… Jag menade inte så.. Jag är ledsen. Dra till mig efter skolan?”

“kanske” mumlar jag till svar. Jag har inte förlåtit att hon lämnade mig igår, och när jag pratade med honom efter och hade förklarat allt fick han det att låta som att jag var en liten hund eller leksak “Jag är typ upptagen….”

“Ställ in då! Vad är viktigarev än vänner?”

“Vänner som lämnade mig när jag behövde lite stöd…”

“Stöd?” Hon stirrar på mig och hennes kinder rodnar av ilska “Det var inte jag som tvingade dej att vänta i flera timmar på en kille som inte ens var snygg!” Hon tar ett hårdare tag om väskan och lägger till: “Men han är ändå snyggare än dej, men ni har ändå ingen chans!”

“Eller, så kanske jag inte vill ha varje kille jag ser och bara ville bli hans vän? Jag är upptagen, jag ska träffa honom.”

“Ska du dissa mig för honom! Jag trodde vi var…”

“Sluta vara så jävla dramatisk” säger jag och går, även om jag vet att det här bara kommer göra allt ännu värre.

Jag försker plugga matte, och Ser Frida gå förbi. När hon ser mig skrattar hon lite högre, ler lite bredare och visar tydligt att det är hon som  redan har några andra och jag som sitter ensam. Min mobil vibrerar och jag tar upp den.

‘sms från, Daniel'

Jag ler, svarar att jag vill träffa honom och undrar om han vill komma hit när han slutar.

när jag kollar upp ser jag Frida, känner hur jag ler, och hon ger mej en sur blick. För båda vet att det är jag som faktiskt har en kompis, och hon som har personer som hon låtsas gilla, som låtsas gilla henne.

10 minuter. sen slutar vi. Min mobil vibrerar.

‘jag är utanför (: ‘

‘slutar om 10, ses snart ^^’

tillslut får vi gå, och minuterna känns som timmar. När jag kommer ut på skolgården står han där, lutad mot ett träd, med jackan i handen och tatueringen synlig.

“Tja” säger jag när jag kommer dit. Han kollar upp, ler, och tillsammans börjar vi gå, vart vet jag inte. Precis när vi rundar hörnet ser jag Frida. Hon er båda arg, förvånad och lite ledsen ut, och det för mig att le. För första gången är det inte jag som åker hem själv, och jag vet inte varför det känns så bra, men det gör det.