Jag skrev den för typ ett år sen och den är så himla dålig så mobba nt för mycket. Jag ville bara lägga ut nåt.
I drömmen så sprang hon för livet men mot döden. Hon piskades av lövtäckta grenar över hela kroppen. Framför henne såg hon hur klippkanten kom närmare och närmare. Förföljarnas fötter klapprade bakom henne. Klippkanten var nära och hon hoppade. Det iskalla vattnet omslöt henne som ett kallt täcke. De starka strömmarna drog ner henne i vattnet. Strömmarna drog ner henne så djupt att det kändes som om huvudet skulle sprängas. Hon började automatiskt att andas in vatten. Det flimrade i kanterna av hennes synfält och allt blev svart.
Hanna vaknade upp med ett skrik. Hon kände tårarna rinna över hennes ansikte.
"Vad är det", frågade Melissa.
"Det var bara den där drömmen igen", svarade Hanna.
Melissa kröp fram mot henne över den mossiga, fuktiga marken i grottan de somnat i kvällen före och gav henne en kram.
"Det blir bra. Det var bara en dröm", sa Melissa.
"Vi måste sticka", sa Hanna och torkade tårarna.
De sprang fort och långt men det var inte tillräckligt. Det tog inte lång tid innan förföljarnas fotsteg hördes bakom dem.
"In", sa Melissa och puttade in Hanna bakom ett stort klippblock. "Du ska stanna här, räkna till hundra och sen springa åt andra hållet."
"Men du då?", frågade Hanna.
"Jag klarar mig."
Melissa sprang förbi träd och hoppade över stenar bort från förföljarna. Hon sprang för livet men mot döden. Hon piskades av lövtäckta grenar över hela kroppen. Framför henne såg hon hur klippkanten kom närmare och närmare. Förföljarnas fötter klapprade bakom henne. Klippkanten var nära och hon hoppade.
Kommentera