North Carolina street. Carolina street är en av stadens störtats gator, och den södra änden av gatan har massor av affärer och restauranger. Jag har aldrig varit i den norra änden av gatan förut. Här ser husen normala ut, som helt vanliga hus där helt vanliga familjer bor. Lyckligt ovetande om att deras granne just ska träffa en "vän" och att de ska planera ett mord ihop. Nej, rättar jag mej själv, inte ett mord, sex stycken mord. Jag går in i huset och upp en våning. Tre dörrar. Man ser direkt vilken som är Joes, den med ett skoavtryck och bucklor längst ner. Jag knackar på. Väntar. Knackar ingen. Den här gången öppnar han.
"Stig på" säger han och håller upp dörren. Jag kliver in. Det är ett hem. Ett riktigt hem. Ett riktigt hem med en riktig säng. Det finns ett sovrum till höger och dörren står på glänt. Det finns bara sängen där inne. Till vänster finns ett stort kombinerat kök-matrum-och-vardagsrum. Alla möblerna är vitmålade och på golvet ligger en tjock mjuk matta.
"Bor du här ensam?"
"Ja" säger han.
Vi sätter oss vid köksbordet och öppnar mappen med bilder och information om våra offer.
"Fred H. Evendi och Eric Chellon.." Säger han eftertänksamt och skjuter två av bilderna mot mej.
"Ja?"
"Dom skulle kunna bli våra första offer.." Börjar han
"En skivspelare!!" Jag bokstavligen talat studsar upp ur stolen och rusar fram till skivspelaren. Bläddrar igenom skivorna, försöker hitta något bra. Hittar en. Sätter på den. Det är en halvsnabb låt och en man sjunger en text om kärlek. Plötsligt står Joe bakom mej. Inte precis bakom, en meter ifrån.
"Vill du dansa?"
Jag vänder mej om och ser på honom.
"Jag har aldrig dansat"
Han ler och tar tag i min ena hand, lyfter upp den och säger åt mej att snurra runt mej själv. Först känns det ovant och konstigt, men efter en liten stund blir jag mer van. Snurrar varv efter varv efter varv. Ler och skrattar. Efter flera låtar sätter vi oss vid bordet igen och jag fortsätter le. Får syn på bilderna och samlar mej.
'Bete dej profftionell' tänker jag strängt, drar handen igenom håret och tar ett djupt andetag.
"Ja" säger jag "de blir bra"
Han ler mot mej.
"Nu kommer delen du gillar" han tittar ner på bilderna igen "vi måste skugga dom"
"Ja..." Säger jag långsamt "enligt Harry är dom de mest ouppmärksamma.... Borde vara lättast att börja med...."
"Ska vi skugga en var?"
"Okej.. Pax för Fred H. Evendi!"
"Okej" säger han och skrattar lite.
Nästa kväll sitter jag på ett fik vid de södra områdena. Har suttit där hela dagen. Jag hatar allt här, alla rika, snofsiga, bor här. Fina bilar, dyra kavajer och skit.
Det vi på norra sidan av stan kallar mitten är där Joe bor. De som bor här ser det som norr. De har räknat bort oss. Tagit bort oss. Vill inte ha med oss att göra. De kriminella här håller varandra om ryggen för att komma undan med mutor. Vi skyddar varandras mord. Polisen orkar inte ens komma till norra sidan, de är bara snubbar i uniform med för mycket makt. Jag lovar mej själv att mörda en polis precis samtidigt som jag ser Fred H. Evendi kliva ut från porten. Kliver in en svart bli med tonade rutor. Jag följer efter. Han kör inte fort, jag håller mej ett par meter bakom. Han stannar vid en bar. Kliver ut. Jag gömmer mej bakom en container. Jag ligger helt still på marken. Helt plötsligt kommer nån och snubblar över mej. Han svär. En hand greppar min nacke, kniven trycks mot min hals. Handen pressas mot min mun.
Jag skojade bara,:P det är nog nästa del som blir lite nytt // Alicia
Kommentera