"Vad vet du om Eric Shellon?" Väser en röst i mitt öra
"Hej Joe" väser jag till svar. Han släpper mej.
"Va fan... Varför gömmer du dej i smutsen bakom en container?" Säger han
"Tänkte just fråga dej samma sak"
Han flinar
"Är Fred här med?" Väser han.
"Ja"
"Vi drar hem till mej" säger han
"Men skulle int..."
"Jag har en plan"
Vi går igenom mörkret utan ett ord. Det kör bara en enstaka bil förbi.
Joe släpper in mej och vi sätter oss vid köksbordet. Hans min är spänd.
"Jag vet hur vi kan ta dom" säger han.
"Hur?"
"Vi tar reda på vilka dagar och tider dom är på baren.."
Jag nickar
"Dom blir förmodligen rätt fulla, så vi överraskar dem."
Han behöver inte säga mer, jag förstår.
"Och om dom har någon med sig?"
Han suckar igen, och jag vet vad det betyder. En till död.
En vecka. Vi skuggar dem i en vecka. En vecka av tittande och antecknande. En vecka av väntan. En jobbig vecka. När de varje kväll kommer ut från baren, mer eller mindre fulla, bjuder Joe alltid mej på lite mat. Jag har börjat sova hon honom. Eller på golvet i hans vardagsrum. Det är enklast så. Vi har roligt tillsammans. Han är den första vän jag nånsin haft. Men så fort vi jobbar blir båda helt andra personer. Kalla, slutna personer. Personer som inte visar känslor. Det skulle inte gå annars. Vi skulle inte klara det. Men när ha Inte är mördar-Joe och jag inte är mördar-jag utan han är vanliga Joe och jag vanliga jag har vi väldigt kul. Vi skrattar, pratar, ler och allt som vanliga personer gör. En kväll sitter vi ute och pratar när Joe säger:
"Du... Har du någonsin haft en pojkvän"
"Nej" säger jag och skrattar lite "det skulle aldrig gå, inte när jag jobbar med det här"
Han blev tyst och han säger inget fören jag mumlar att jag är trött och vill sova.
Vi har det bra. Han gör mej bra. Han får mig att känna mig levande.
Men sen kommer kvällen när det är dags. Han har en kniv, jag en. Vi sitter bakom containern. Jag fryser. Nästan en timme efter vad de brukar kommer de äntligen ut, fast lite mer fulla än vanligt. Enkla byten. Så fort de har tagit ett steg förbi hoppar vi fram. Joe får tag i Erics krage och fäller honom ner till marken.
Jag reagerar efter Joe, och Fred reagerar snabbare än jag trodde. Undviker min kniv med någon centimeter. Han sparkar mej i magen. Jag viker mej dubbelt och får kräk i munnen. Fred springer och jag kan inte resa mej och springa efter. I ögonvrån ser jag Joe hugga Eric i ryggen. Jag hoppar undan så fort jag kan för att inte bli blodig. Han lyfter upp mig och bär mej som en sopsäck ut från gränden. En bit ut på gatan ställer han ner mej på gatan och lägger en arm om min midja för att stödja mig. Ibland måste jag stanna och kräkas, men vi kommer hem tillslut.
"Nu har vi ett problem" säger han
"Ja" säger jag "det har vi verkligen"
Lite nytt här, men snart kommer d helt nytt, håll ut om du redan har läst //Alicia
Kommentera