Vi går tillsammans igenom staden mot adressen vi fick av Harry. Den ligger i hamnen. Konstigt nog. Det är inte ett skort hus, men låset på dörren avslöjar dem. Här inne finns saker med högt värde.
"Vi gör det enkelt" Säger Joe tyst "Vi väntar och håller vakt varje kväll tills de att alla tre är här inne. Då kilar vi fast dörren och fönstren så de inte kommer ut och bränner dem inne...."
"det var ju en väldigt komplicerad plan" Säger jag retsamt och han lipar.
vi går, hand i hand, igenom hamnen tillbaka mot hans hus, men när vi går förbi det området av hamnen där jag bodde måste jag släppa hans hand.
"Vad.." Börjar han men jag går. Mot mitt hus. mitt hus. Jag kommer fram och drar upp dörren. Varför vet jag inte, men tårarna stiger i mina ögon. Jag känner mig så hemma här. Det var inte länge sen, inte länge sen alls, som jag sov här varje kväll. Då hade jag aldrig träffat Joe. Jag vet inte vem jag var. Borta i hörnet står det som jag brukade kalla säng. En tår riner ner för min kind och Joe lägger armarna om min midja.
"Bodde du här?" frågar han och jag nickar till svar. Han släpper mig och går och plockar upp filten från golvet.
"Vi tar med den" säger han och ler "Som en påinnelse om vem du var och hur mycket bättre det är nu."
Jag nickar igen och kramar om honom. Min Joe.
Ni går hem till honom, dricker lite mer te, och jag somnar i soffan. När jag vaknar igen ser jag på klockan. Midnatt. Jag kliver upp och går in till Joe.
"Joe?" Viskar jag "Är du vaken?"
inget svar. Han sover tänker jag och ler lite. Då ska jag överaska honom imorgon så han vaknar bredvid mig. Jag trevar efter täcket men det är helt platt. Då förstår jag, Joe är borta!
Skriket växer i min hals och ett konstigt ljud lämnar mina läppar. Jag springer bort till hallen och springer i panik ut igenom dörren. Jag måste hitta honom. Gatan är kall under mina bara fötter men jag bryr mig inte. Jag måste hitta honom! Jag springer ner till hamnen, till adressen vi fått av Harry. När jag kommer ner till hamnen är jag tvungen att skrika.
"Joe!" Skriket ekar mellan de små husen. Men jag får inget svar. Jag flåsar högt och fortsätter springa mot lagret. Plötsligt känner jag en stark arm grabba tag om mig.
"vart är du påväg, gumman?" Väser någon i mitt öra. Jag vänder mig om för att se vem det är. Jag vet inte vem av dom det är, men han är helt säket en av de som igår i sekten. Jag känner igen hans ansikte från en av bilderna. Jag försöker slå mig fri men hans grepp hårdnar.
"Varför så brottom? Vi kan väll ha lite.. trevligt", hans andedräck stinker av alkohol och hans ord skickar rysningar igenom min kropp. Jag försöker sparka och skrika, men han lägger en hand för min mun och håller fast mig ännu mer.
"Ånej. Vi ska hitåt" säger han och börjar släpa mig i riktning som lagret ligger. Jag slår och sparkar frö att lyckas ta mig låss men inget hjälper. Tillsut lyckas jag bita honom i handen och han svär högt.
"Hjälp!" Tjuter jag och Jag känner hur han åter igen tar tag om mig.
"Ska du vara svår? Jaha, för det gillar jaa..." Hans grepp om mig lossar helt och han faller ihop på gaten. I ryggen har han en kniv och en liten pöl av blod flyter ut över gatan.
"Joe?" Säger jag och en person tar form i skuggorna.
"Jaha, Joe. Tack för att du kommer ihåg mig" Säger simon med spelad besvikelse. Simon! Han var en av de som jag brukade hänga med när jag bodde i hamnen. Det hände att vi gjorde något tillsamman, men mest bara vakade vi den andras rygg, som alla gör. Jag kastade mig i hans armar och han verkade bli överväldigad av kramen.
"Vad i helvete har hänt?" Frågar han och skjuter undan mig "Jag trodde aldirg någonsin jag skulle få se dig krama om någon." Jag rodnar och känner återigen ett par armar om mig. Den här gången reagerade jag fortare och slog till honom över ansiktet.
"Aj va fan!" Utbrister Joe och jag kastar mig i hans armar.
"Du lever" Viskar jag och han släpper mig.
"vänta lite..." Säger simon och vi vänder oss om. Joe kliver fram och ställer sig med dragen kniv mellan mig och Simon.
"joe, simon. Simon, joe." Säger jag och drar ner handen han håller kniven i.
"Vad är allt det här.." Frågade Simon och ser med misstänksam blick mellan oss.
"Jag hade ett jobb, tillsammans med Joe, det var därför jag stack. Sen blev vi... Vänner.. "Mumlar jag och lägger sedan till, ännu tystare "Och mer än det:"
Simon nickar och Joe med.
"Simon är en av mina... Hm.. Vänner" Säger jag till Joe som först nu stoppar undan kniven helt. "Han räddade mig. Och gjorde oss en stor tjänst." Jag suckar. "Tack simon, hälsa alla. Joe, vi borde gå."
"Jarå" Simon nickar. "Vi ses väll"
påvägen hem frågar jag varför han stack.
"Jag tänkte spana lite, jag trodde du sov.." säger han.
"Jag sov! Men jag vaknade! Och du var borta! har du någon aning om hur rädd jag blev? Jag trodde du.."
"Shhh" Avbryter han "jag lovar att inte göra det igen."
"Lovar du verkligen?"
"Ja, jag lovar."
Del tioooooooo :P Snart slut, hoppas ni gillar den // Aliciay
4 kommentarer
Anonym
23 Nov 2013 23:03
Mera
Astrid
23 Nov 2013 23:55
Jag älskaaaaaaar det
Hannaaaaaa
24 Nov 2013 19:36
Skriiiiv meeeerr!!!! NUUU!!!!
Hannna
24 Nov 2013 19:57
Hehe...
Kommentera