Thea
14.00
Jag har sovit i 16 timmar! Rekord! Det är typ det ända man kan göra på en söndag. Sova och äta. Och kolla på teve. Men inte när pappa är hemma. Jag vänder mig om i sängen och drar täcket över huvudet. Mamma och pappa pratar. Jag vill inte höra det. Jag vill verkligen inte. Hur kunde hon låta honom flytta in igen? Han är galen! Galen. Jag drog med fingret över där mitt ring- och lill-finger skulle ha suttit på vänsterhanden. Jag lägger ner huvudet och försöker sova lite till. Vad annars skulle jag göra?
“Allt är ditt fel! Du var bara tvungen att berätta, eller hur?” skrek Vilda.
“Vad pratar du om?” försökte jag.
“Du vet vad det är jag pratar om! Du berättade!”
“Nej”, sa jag. Hon tog ett steg mot mig och det kändes som att jag krympte flera centimeter.
“Du vet precis vad jag pratar om!”
“Allt är ditt fel!” hörde jag pappas röst säga bakom mig.
Jag vände mig om och såg på pappa och vilda, som på något sätt kommit dit.
“Vad pratar ni om?” Försökte jag igen.
“Du berättade för rektorn!” skrek vilda och jag kännde mig ännu mindre. Hur kunde hon veta?
“Det är ditt fel” Sa vilda och pappa i kör “Allt är ditt fel”
Jag vände mig om och försökte springa men det känndes som att mina ben var 10 gånger så tunga. Pappa kom emot mig med en kniv.
“Du förtjänar det.” Sa han och högg i min hand.
15.28
Jag slår upp ögonen och känner kallsvetten i pannan. Jag andas ojämt och måste anstränga mig för att inte gråta. Jag måste bort. Nu.
Jag drar på mig mjukisbyxor och en tjocktröja. Jag klättrade upp på fönsterbrädan och låser upp fönstret. Jag försker att vara tyst, men det skramlar ändå när jag sätter fötterna på brandstegen. Fan också. Jag drar igen fönstret och huttrar. Det är kallt. Jag gillar när det är kallt, för då är nästan ingen ute. Inga människor.
Jag går ner till affären. Jag har inte ätit än och klockan är redan fyra. Ett under att jag fortfarande andas. Jag går in i affären. Den enda som är där är en gammal tant med en pudel och en man som står och väljer noggrant mellan två olika keso sorter. Fan vilket viktigt beslut asså. Jag går in i affären och vänta.. Jag går tillbaka. ‘fem till priset av fyra’. Billigt. Billigt är gott. och det är ännu godare om det är billiga lussebullar. Jag lägger fem stycken i en påse och betalar. 5 lussebullar för 32 kronor. Den här dagen kanske inte blir så dålig ändå.
Jag sitter ensam på gungan i lekparken med bara en lussebulle kvar. Jag hade nyss gift mig med den. Vi är ett sånt fantastiskt par men nu måste jag tyvärr äta upp henne. Det är synd. Men hon var ju så god. Förutom russinen. Jag hatar russin. Jag har petat bort dem, så nu ligger det en hög med bortpetade russin på den frusna marken. Russin är äckligt. Jag ska just resa mig upp och gå när jag ser någon på andra sidan av parken. Jag kan svära på att det är Vilda,. Samma blonda hår, samma vita jacka, samma mörkblå jeans, samma ljustlila mössa. Jag blundar och öppnar ögonen igen. Hon har kommit närmare. Det är tanten jag såg i affären. Men jag kan lova, hon såg precis ut som vilda.
“Allt är ditt fel!”
Det kanske det är. Jag kanske förstörde hennes liv?! Var det värt en ledig dag för det? Svaret var enkelt… Jupp! Men ändå.. Hon verkar så ledsen… Bilden av henne, med marcaran ut smetade och rödgråtna ögon i dörren till dramasalen flyger förbi innanför mina ögonlock. Hon var så jävla ledsen… Men jag fick en ledig dag…
Ledig dag
ledsen vilda
ledig dag
ledsen vilda
Jag borde inte berättat… Men gjort är gjort. Och jag fick ju en ledig dag. Skulle jag ta tillbaka det om jag kunde?
Svar: Nej.
Kommentera