Vilda
9.00
"Vad fan är det med dig?" Noel slår ut med armarna och suckar "du är så jävla tråkig"
Jag vet inte vad jag skulle säga. Jag vill bara gråta, men då skulle han bara säga att jag överreagerar.
"Jag vill bara inte att det ska hända igen..." Säger jag så argt jag kan utan att börja gråta. Vilket inte är särskilt argt. "Jag vill bara inte fortsätta göra dumma saker, det känns fel..."
"Du är så jävla tråkig" säger han, reser sig upp och går.
9.03
Jag sitter på toan och försöker att inte gråta. Jag vill inte bråka med Noel. Han är arg på mig nästan hela tiden, och jag kan inte längre låtsas att jag inte bryr mig. Jag suckar och lutar huvudet i händerna. Allt är så jobbigt. Jag vet att Noel tycker jag är tråkig, och jag har försökt ändra mig, men det går bara inte. Jag blir aldrig tillräckligt rolig för honom.
11.00
Lunch. Jag går bort mot bordet där Noel sitter. Runt honom sitter alla hans kompisar och jag ska just säga hej men ångrar mej. Jag är alltid den som kommer krypande tillbaka. Som ber om förlåtelse. Varför ska jag göra det nu med? Jag låter honom styra över mig, men jag behöver ju inte komma tillbaka direkt. Eller? I stället vänder jag mig om och går bort till ett annars bord och äter min lunch själv. Eller, jag petar i maten och försöker att inte känna stanken av den. Finns det inga regler för att maten i skolan måste vara ätbar eller något? Jag vet inte ens vad som ligger på min tallrik. Och jag vill nog inte veta heller. Noel och hans kompisar reser sig upp och går. Han går precis bredvid mig, men ser mig ändå inte. Är jag helt osynlig? Eller ignorerar han mig bara?
9.00
"Vad fan är det med dig?" Noel slår ut med armarna och suckar "du är så jävla tråkig"
Jag vet inte vad jag skulle säga. Jag vill bara gråta, men då skulle han bara säga att jag överreagerar.
"Jag vill bara inte att det ska hända igen..." Säger jag så argt jag kan utan att börja gråta. Vilket inte är särskilt argt. "Jag vill bara inte fortsätta göra dumma saker, det känns fel..."
"Du är så jävla tråkig" säger han, reser sig upp och går.
9.03
Jag sitter på toan och försöker att inte gråta. Jag vill inte bråka med Noel. Han är arg på mig nästan hela tiden, och jag kan inte längre låtsas att jag inte bryr mig. Jag suckar och lutar huvudet i händerna. Allt är så jobbigt. Jag vet att Noel tycker jag är tråkig, och jag har försökt ändra mig, men det går bara inte. Jag blir aldrig tillräckligt rolig för honom.
11.00
Lunch. Jag går bort mot bordet där Noel sitter. Runt honom sitter alla hans kompisar och jag ska just säga hej men ångrar mej. Jag är alltid den som kommer krypande tillbaka. Som ber om förlåtelse. Varför ska jag göra det nu med? Jag låter honom styra över mig, men jag behöver ju inte komma tillbaka direkt. Eller? I stället vänder jag mig om och går bort till ett annars bord och äter min lunch själv. Eller, jag petar i maten och försöker att inte känna stanken av den. Finns det inga regler för att maten i skolan måste vara ätbar eller något? Jag vet inte ens vad som ligger på min tallrik. Och jag vill nog inte veta heller. Noel och hans kompisar reser sig upp och går. Han går precis bredvid mig, men ser mig ändå inte. Är jag helt osynlig? Eller ignorerar han mig bara?
19.30
Jag sitter på mitt rum och tänker på Noel. Jag har sms:at honom men han har inte svarat. Han hatar mig säkert. Fan också. Varför är jag så tråkig och dålig? Varför kan jag inte vara bra nog åt honom? Jag suckar och begraver huvudet i kudden när mamma ropar från köket:
"Middag!"
På mindre än tre sekunder är jag nere. Mat, min bästa vän och soulmate.
Kommentera