Thea
06.50
Jag ringer. Även om jag vet att hon sover. Telefonsvarare
"Lämna ett meddelande efter pipet" piiiiip.
"Snälla förlåt" jag försöker att inte gråta "det var det dummaste jag någonsin gjort, jag önskar att kunde ändra det. Jag kan inte förlora dej. Förlåt" lögn. Jag vill inte ändra det, jag vill göra det om och om igen, men jag vill inte ha det såhär efter.
Jag lägger på och torkar bort tårarna. Hur tänkte jag? Varför? Det var ju uppenbart att det här skulle hända. Jag har redan förlorat en vän såhär, var jag tvungen att göra om det? Jag begraver ansiktet i händerna och försöker svälja ner tårarna. Det funkar inte. Jag gråter ändå. Jag saknar henne, så jävla mycket, och jag måste ha henne tillbaka.
9.24
Jag har sms:at och ringt konstant i flera timmar. Hon svarar ändå inte. Borde jag vara orolig? Nej, hon är bara arg. Jag önskar jag kunde föra något. Jag måste få prata med henne, få henne att förstå att jag behöver henne. Hon svarar inte. Vad fan ska jag göra?
10.30
Jag har ringt 32 gånger. Jag har lämnat 24 meddelanden. 107 sms. Kalla det överdrivet, men jag är desperat. Jag måste få tag på henne. Jag kliver av bussen och går mot hennes hus. Ja, jag ska till hennes hus. Jag måste få träffa henne, och förklara. Jag måste ha henne, åtminstone som vän. Jag tar ett djupt andetag och en litet rökmoln stiger upp i luften. Framme. Jag går upp till dörren och går snabbt igenom vad jag ska säga. Förlåt. Dumt. Tänkte inte. Vill vara din vän. Jag ska just ringa på när en tanke slår mig: hon kanske stänger dörren när hon ser att det är jag. Då får jag Max 10 sekunder på mej. 10 sekunder... På 10 sekunder hinner man säga förlåt. Jag trycker in ringklockan. Sekunderna går. Låset vrids om, handtaget pressas ner. Sakta öppnar hon dörren. Hennes blick möter min i någon sekund, och jag har ingen aning om hur hon mår. Jag kan verkligen inte tyda henne.
"Förlåt..." Hinner jag precis säga innan hon drar igen dörren, låser och jag hör henne springa upp för trappan. På 10 sekunder hade jag kunnat säga något jag verkligen menade också, jag hade kunnat säga
Jag älskar dej. De tre små orden som har förstört allt det här. Eller egentligen var det ju kyssen men jag skulle aldrig ha kysst henne om det inte varit därför. Varför måste det vara då här?!
Jag vänder mig om och ska gå ifrån när jag minns den fina lilla bakdörren nere i källaren. Jag kan alltid komma in den vägen.
Jag går ned för källar trappan och känner på handtaget. Låst. Men det kanske är lika bra det så att jag inte kommer upp helt random på hennes rum som värsta stalkern. Bra sätt att visa att du gillar henne Thea, verkligen! Du har redan skrämt iväg henne. Räcker inte det? Behöver du skrämma skiten ur henne också, eller? Jag ska definitivt inte gå upp. Bra pep talk till dig själv där Thea. Snyggt asså!
19.46
“Hej det är jag igen. Kan vi prata? Snälla?” Jag lägger på. Jag har gått från 32 samtal, 24 meddelanden och 107 sms till… 49 samtal, 38 meddelanden och 209 sms. Jag är ganska säker på att jag har slagit minst ett rekord. Och att jag är överdrivet desperat över att göra allt bra igen.
Jag kasstar lussebullen jag har i handen på marken. Den smakar inte lika gott när Vilda inte är med. Vilda. Jag lägger mig ned på bänken bara för att vila lite sen ska jag gå hem.
Senare… Senare … Senare så sover jag redan. Senare så drömmer jag om Vilda. Senare när jag vaknar kommer allt att bli bra igen…
Hoppas jag.
Kommentera