Hej! Vi är ledsna att den blev så kort men hoppas att ni gillar den lilla biten vi skrev.
Thea
6.31
Jag vaknar och kollar på klockan. Shit! Jag är sen. Jag kastar mig upp från madrassen samtidigt som någon kommer ned för källartrappan. Om jag inte är ute om 10 sekunder är jag körd. Jag tar min väska och smyger så fort och tyst jag kan mot dörren. Som tur så sov jag i mina kläder. Dörren låser jag fort upp och den knarrar så fort som jag öppnar dörren ens en centimeter. Nä, nu är jag toast.
“Hallå? Är det någon här?” Vildas mamma. Jag springer upp för trappan mot bussen. Jag överlevde!, tänker jag och skriker nästan högt när jag ser bussen komma. Mot skolan! Vänta… Det är lördag och skolan slutade igår.
Mot lekparken!
7.00
Klockan kanske bara var sju men det fanns ändå barn i lekparken. De sprang runt i sina färgglada vinter kläder och kängor även om det inte fanns någon snö ute.
Snö! Jag saknar sig, snö! Jag tror att jag ska skriva en dikt:
Snö, snö, vart är du vackra snö?
Dina vita flingor mot asfalten. Det finns inget vakrare.
Professionellt där asså! A+! Det var det sämsta jag någonsin skrivit, men ändå. Ändå! Jag orkade att göra en väldigt dålig dikt på lovet. Lovet!
Jag skrattar så mycket att jag ramlar av gungan jag sitter på och märker inte att Vilda står bakom mig för än hon hjälper mig upp.
“Vad gör du på marken?” frågar hon.
“Simmar. Duh”, svarar jag och tar några simmtag på den frusna sanden. “Ser du inte hur proffsig jag är?”
“Ja, så klart att du gör. Det märker ja alla. Inget konstigt med det. Nä då. Så gör väl alla?” säger hon. Hon lägger sig ned och börjar simma bredvid mig. “Vad gör vi egentligen?”
“Vi tränar till sand-simmnings OS. Kommer du inte ihåg det?”
“Jo, nu när du säger det så.” Vi rullar runt på marken tills en tant kommer fram till oss och frågar om hon vill att hon ska ringa någon. Det var höjdpunkten under året.
9.00
Vi har gjort flera sand änglar. Inget jag rekommenderar att man gör hemma. Because it’s verry, verry sandigt. And you get sandkorn inside your byxor. Det är riktigt obehagligt. Så, så länge som ni inte vill ha sand innanför byxorna… Gör inte sandänglar.
“Vad ska vi göra nu?” frågar Vilda.
“Vi kan… Göra sand snöbollar.”
“Måste vi göra något som har med vintern att göra? Man blir ledsen att de bara finns sand överallt. Blö!! Dumma sand!”
Ja, dumma sand.
17.00
“Ska vi gå hem? Eller hur ska vi göra? Du kan inte bo hemma hos mig längre. Jag glömde att väcka dig imorse och mamma vet att någon var där. Vad ska du göra?”
“Jag får väl gå hem.”
“Du kan inte gå tillbaka dit.”
“Vad har jag annars för val?”
Hon öppnar munnen för att säga något men stänger den igen när bussen kommer.
“Hejdå”, säger hon och kramar mig. Jag gillar verkligen henne. Men hon gillar nog inte mig. Hon kan inte…
“Jag kan inte vad?” Sa jag nyss det där högt?!
"Thea?” Jag vet inte varför men jag lutar mig framåt och kysser henne. Hon står helt still av chocken men drar sig fort undan.
“Thea, jag… Jag…” Hon vänder sig om och går på bussen.
Kommentera