Vilda
18.50
Jag sitter på mitt rum och lyssnar på musik. och "pluggar". Och gör mitt bästa för att hålla ögonen öppna. Jag försökte messa Noel förut, men jag vet att han skulle göra något med Ricky idag. Jag saknar honom, men han har knappt varit med mig på sistone. Han skyller alltid på träning, läxor (som jag vet att han aldrig gör), eller att han ska spela. Han har knappt tid att säga hej mellan lektionerna, och oftast är han med hans kompisar. Då brukar jag inte gå dit, för jag vet vad alla tänker;
"Ånej! Inte Noels tråkiga, jobbiga, blyga, störande, fula, irriterande flickvän"
Okej kanske inte riktigt, men nästan. Jag suckar och lägger kinden mot mattehäftet. Golvet under mina fötter är kallt, men jag orkar inte hämta ett par strumpor. Istället sätter jag mig på fötterna för att de ska hålla värmen och Kollar ut igenom fönstret. Snart kommer nog snön. Hoppas jag. Jag tycker om snö, det är fint och mysigt och man kan gå på långa promenader och ta fina bilder. Så länge kameran inte fryser sönder. Jag suckar igen och blundar. Även om jag sov till 11 i morse så är jag ändå trött. Hur jobbigt kan det egentligen vara att gå runt i mjukisbyxor, låtsas plugga matte och bli ignorerad av sin pojkvän? Tydligen ganska jobbigt.
Jag reser mig upp och går ut i köket. Mat. När jag kliver över tröskeln bokstavligen talat snubblar jag på Vovve.
"Vovve kom!" Ropar Marcus. Han är sju år nu, men vi köpte vovve när han var liten, och Marcus fick döpa honom. Till vovve. Kreativt namn. Såklart börjar vovve skälla och Dennis skriker från vardagsrummet:
"Asså håll käft! Jag spelar!"
"Språket" Mummlar pappa och suckar. Pappa tycker inte om att Dennis spelar, och genast börjar en stor diskution om att man visst får svära när någon håller på att skrika. Jag orkar inte höra, så jag går upp till mitt rum och möter mamma i trappan.
"Spel igen?" Frågar hon och jag nickar. Mamma blir röd om kinderna och jag sätter mig på mitt rum och hinner precis få på musiken innan mamma börjar skrika på undervåningen. Jag lägger mig på sängen och suckar. Mission failed. Ingen mat. fan också!
20.00
"Varför får hon gå ut men inte jag?!" skriker Dennis.
"Därför att hon är fem år äldre än dig och hon ska bara gå och köpa mjölk!" svarar mamma.
"Ändå! Jag får inte ens spela.."
"Det får inte hon heller!" Skriker mamma och jag drar ner mössan längre över öronen. Hur svårt kan det vara? På riktigt? Att bara vara tyst. Jag trycker ner fötterna i skorna och går, helt säker på att dem inte märker att jag är borta.
Det är mycket kallare än vad jag trodde när jag var där inne. Jag börjar gå ner till affären. Jag gillar inte att handla här, för alla är så trevliga och vill småprata. Det är bara jobbigt. Jag går in, plockar ner ett paket mjölk och går för att betala.
"Var det bra så?"
Nej du vet jag skulle gärna vilja att du går och hämtar lite chips och majs till mig med. Jag var för lat och tänkte att du kun de göra det åt mig. Duuh.
"Ja." Jag försöker inte ens låta trevlig.
"Det blir 11 kronor"
jag betalar och går. Fan vad jag hatar människor.
3 kommentarer
Sara
01 Dec 2013 02:51
Mer!
Astrid
01 Dec 2013 14:53
Bra det var bättre en den som går på TV
anonymonus
01 Dec 2013 18:42
En bra början. Det ska bli spännande att få läsa fortsättningen. :)
Kommentera