Thea
8.50
Vi sitter vid matbordet hemma hos Vilda och äter frukost. Vi har sovmorgon i skolan så vi börjar inte för än 11.30. Jag skulle nog kalla det för sovdag istället för sovmorgon. Jag menar 11.30 är inte precis sovmorgon. Så jag kanske borde ringa någonstans och få det ändrat. Om man har till mer än 10.00 så ska det heta sovdag. Fast det kanske kommer att tas som om man får vara ledig från skolan? Ännu bättre!
Kort sagt så har vi sovdag idag.
“Kan du skicka smöret?” frågar jag Vilda.
“Visst.” Hon sitter där och drar sönder sin macka.
“Vad gör du? Det kommer inte att vara någon macka kvar om du fortsätter.”
“Jag gillar inte kanter. Jag håller bara på att ta bort dem.”
“Kanterna plus halva mackan?”
“Jag skulle inte precis säga halva. Kanske lite mera… En tredjedel?”
“Du skämtar väl?”
“En fjärdedel? Femtedel? Jag vet inte, jag är underkänd i matte!”
“Inte det. Jag menar, vad ska du äta om du kastar halva mackan?”
“Resten av mackan”, svarar hon.
“Okej.” Vi sitter där och när hon är klar så har hon inte ens ätit halva delen av den delen som var kvar när hon tagit bort kanterna.
“Vilda?”
“Vad?” frågar hon samtidigt som hon ställer sig upp.
“Sitt.”
“Varför?”
“Sitt.” Hon sätter sig ned. “Ät.” Hon tar mackan och äter lite i kanten på den.
“Så, nu är jag klar.” Hon reser sig upp igen men jag trycker ned henne på stolen igen.
“Ät hela.”
“Men…”
“Nu får du äta en till.”
“Va?! Du kan inte…”
“Tvinga mig inte att göra det till tre för det skulle inte ens jag orka”, hotar jag.
“Du ska så få igen”, säger hon och äter surt sin macka.
“You will thank me later”, säger jag och ler.
“Som om”, hör jag henne mumla även om jag inte tror att det är meningen att jag skulle hört det.
12.15
Första lektionen (lektion och lektion, vi kollade på film) tog “slut” efter en och en halv timme. Eller rättare sagt: Jag stack. Vi hade ingen lunch i skolan idag eftersom att vi började efter halv tolv så jag och Vilda bestämde oss för att träffas tjugo över tolv i dramasalen. Jag fattar inte varför vi har en dramasal när ingen ens använder den! Den är perfekt att gömma sig i men ändå!
Jag öppnar dörren men jag kan inte se Vilda.
“Vilda? Är du här?” Jag får inget svar. Jag kliver in i rummer och någon hoppar fram bakom dörren.
“Bu!”
“Aaa! Vad i helvete Vilda? Försöker du få någon förstå att vi är här?”
“Förlåt men…” Hon viker sig dubbel av skratt. “Jag är ledsen… Men jag… Jag bara… Saw the opportunity. Du skulle sett din min! Om jag bara haft en kamera!”
“Haha, du skrämde ihjäl mig. Väldigt roligt.” Det fick henne bara att skratta ännu mer. Varför?!
“Strunt samma.”
“Blö.”
12.30
Vi ligger på golvet och skrattar åt något Vilda sa utan att någon av oss kommer på vad det var som var så roligt. Sen kom glädjedödaren.
“Skulle Vilda Mol och Thea Rodedel kunna komma till mitt kontor tack? Jag upprepar: Skulle Vilda Mol och Thea Rodedel kunna komma till mitt kontor?” Dumma rektor människa.
“Vi är körda”, säger jag. “Han typ hatar oss båda.”
“Ja, han gillar nog mig mer eftersom att han sa mitt namn först”, skämtar Vilda.
“Eller så är han mycket argare på dig så han kan bara tänka ‘Vilda är ond. Vilda är ond’.”
“Vilda är ond?”
“Ja! Jag kom inte på något bättre!”
“Wow tack!” säger hon ironiskt.
13.02
Det var inget särskilt Förutom att han skällde ut oss riktigt ordentligt därför att vi skolkat halva December. Han hotade oss med det samma gamla vanliga. Hemringning, avstängning, blö blö, blö blö. Nu så fick vi bara hemringning. Han pratar alltid om avstängning, men det är ingen som någonsin blivit avstängd. Vilda är riktigt nervös men jag struntar i det nästan helt. Som om de faktiskt skulle få tag på någon av mina föräldrar. Jag kan tänka mig båda versionerna.
Skolan ringer till häktet:
“Hej, vi skulle vilja prata med Thea Rodedels pappa. Vi skulle vilja berätta att hon är duktigt och skolkar hälften av lektionerna. Hoppas att du kan komma ut om tjugo år och prata med henne.”
Eller den andra.
Skolan ringer till sjukhuset:
“Hej, vi skulle vilja prata med Thea Rodedels mamma. Ja, vi vet att hon är medvetslös men ändå.”
Inget av dem verkar särskilt troliga.
17.49
Vi sitter vid bordet igen. Exakt som vi gjorde den här morgonen. Vilda har faktiskt ätit upp allt och jag ska ta min sista tugga när telefonen ringer.
“Jag kan ta det”, säger Vildas mamma och reser sig upp. Jag ser åt Vildas håll och märker att hon stirrar på mig.
“Jag är körd”, mimar hon och jag skakar på huvudet.
“Aha. Jag förstår. Nej verkligen inte. Aa. Okej, hejdå”, hörs det från hallen och hon kommer tillbaka till bordet med en min som är väldigt svår att tyda. Vilda är körd.
19.00
Jag sitter inne på Vildas golv och gör mina läxor samtidigt som Vilda går fram och tillbaka, om och om igen.
“Snälla kan du sluta? Jag blir nervös”, säger jag.
“Men jag är nervös. Jag kommer att få utegångs förbud under hela jullovet.”
“Det är inte…” Ett knack på dörren avbryter mig och Vildas mamma sticker in huvudet genom dörren.
“Skulle jag kunna få prata lite med dig Vilda?”
“Visst.” Vilda går ut genom dörren medans jag sitter kvar på golvet. Jag kan höra både Vildas och hennes mammas röst utanför dörren.
“Trubbel...Thea...kan inte stanna här...måste bort...imorgon”, hör jag.
“Men…”, säger Vilda från hallen.
“Inga men. Du hörde vad jag sa. Hon ska vara borta imorgon.” Jaha. Det var det, det.
Ilskna steg kommer mot rummen och jag sätter genast igång med att klottra i blocket som om inget hade hänt.
“Måste jag förklara eller hörde du allt?” frågar Vilda.
“Gissa?”
“Vad ska vi göra? Du har ingen annan stans att ta vägen.”
“Vi kommer på något.” Eller inte.
Kommentera