Vilda
8.10
"In." Säger jag och Thea hoppar in på den innersta sittplatsen. Några rader bakom oss sitter Noel. Jag vet inte varför, men jag känner mig cool som, för första gången sen vi gjorde slut, vågar ta den här bussen.
"Vad kollar du på?" Säger Thea och jag vänder mig mot henne.
"Han" viskar jag tyst "är på den här bussen."
"Än sen?" Jag vet inte, men hon låter lite ledsen.
"Det är första gången jag tr samma buss sen vi gjorde slut..."
"Vänta.." Hon tystnar och lägger fingret på hakan, lite som en gammal gubbe "Det är därför du har varit så tidig!" Hon låter triumferande, som att hon kom på hur man ska rädda världen från en alien attack ungefär.
"Snabbtänkt" retas jag och hon knuffar till mig i sidan.
10.59
"Hai" säger jag och vinkar åt Thea. Hon slutade för tidigt och väntade på mig. Tillsammans börjar vi gå mot dramasalen när någon lägger en hand på min axel. Jag vänder mig om. Noel!
"Hej." Vänta... Noel pratar med mig?
"Hoppas det är viktigt, jag har bättre saker för mig", säger Thea och ser rakt på honom. Hag önskar jag var sån. Att jag var en sån som inte viker undan blicken, en som kommer på bra kommentarer och alltid ser så säker ut. Har aldrig varit. Kommer aldrig bli.
"Ska du säga. Jävla hora."
"Va..?" Börjar jag försiktigt men blir ignorerad av de båda som är väldigt upptagna med att stirra på varandra och inte vika undan blicken.
"Jag vet att det var du som goolade för rektorn." Hur? "Fredrik hörde dig prata med rektorn igår. Så jävla lågt att ge Vilda skulden asså. Lebb." Han ler triumferande, för det syns att Thea blir lite sårad. Hon ska just svara, men jag måste. Jag är tvungen.
"Nej. Vill du veta vad som är lågt?" Säger jag och de båda, plus alla som samlats runt oss, kollar på mig.
"Vilda", hans ögon mjuknar och han tar ett steg mot mig "förlåt. Jag trodde det var du. Jag menade inte att lämna dig, come here babe, jag.."
"Jag sa: vill du veta vad som är lågt?" Säger jag ännu högre och han tystnar. "Att skylla på sin 'babe', att dumpa henne inför hela skolan och att sen dissa henne totalt."
"Babe, du kan inte mena att du fortfarande är arg", säger han och försöker se självsäker ut, men jag bryr mig inte. En del av mig, hatar honom.
"Och vill du veta vad som är riktigt jävla lågt? Att inte ens kunna stå för det sen!"
"Vilda.." Börjar han men jag tänker inte lyssna. Varför försöker han ens?
"Du får leta efter någon annan liten tjej du kan leka med, för jag tänker inte längre." Han stirrar tyst på mig, det här är inte jag "och, du kommer behöver leta riktigt jävla länge om du ska hitta någon som tänker ge dej ett ligg, för ingen, ingen, är så dum." Se bara går jag med Thea vid min sida.
11.10
"Det där var, så jävla snyggt" säger Thea så fort vi stänger och låser dörren till dramasalen.
"Jag är så himla stolt över dig. Jag skulle aldrig ha klarat det där som du nyss gjorde", säger hon.
"Du menar det inte. Du skulle lätt ha klarat det bättre än vad jag gjorde."
"Jag är seriös. Det var så jävla snyggt." Jag vet inte varför men när Thea berömmer mig på det sättet så blir jag riktigt glad. Asså inte glad som man blir av en vanlig komplimang eller när vem som helst berömmer än utan jag blev jätte, jätte glad.
"Tack, men jag tror ändå att du skulle skött det så mycket snyggare än vad jag nyss gjorde." Hon bara ler.
11.30
"Vilda vänta!"
"Låt mig vara Noel!"
"Inte för än du tar tillbaka mig! Jag vet att du inte menade vad du sa! Du älskar mig fortfarande! Jag menar, jag är ju Noel!"
Dumma, själv älskande idiot.
"Jag menar varenda ord jag sa Noel, låt mig va!"
"Inte för än..."
"Jag tar tillbaka dig. Ja, ja. Jag fattar, men gissa vad?! Kommer aldrig att hända!" Vid den här tiden så flockas varenda elev i korridoren för att få se vad det är som händer.
"Joho, det kommer du visst Vilda. Du kommer att ångra dig förr eller senare. Jag känner dig", säger han och går.
15.03
Jag och Thea sitter och väntar på att bussen ska komma. Den är fem minuter sen... Igen. Varför? Jag vill ju bara åka hem!
"Vad tänker du på?" frågar Thea.
"På varför bussen är sen. Den är alltid det! Ugh!"
"Den kommer nog snart." Om den bara gjorde det. "Förresten, hur gick det med Noel. Jag hörde andra prata."
"Han är bara så jobbig! Han vägrar att lämna mig ifred!"
"Det är lugnt. Jag kommer hjälpa dig få bort honom. Vad det än krävs."
"Vad som än krävs?" frågar jag och sneglar ned för gatan där Noel kommer gåendes. Mot oss.
Thea kollar också dit när hon ser vart jag kollar på.
"Vad som än krävs", svara hon.
"Jag har en idé men jag är inte riktigt säker på att du kommer att gilla det."
"Du, jag skulle göra nästan vad som helst för dig. Känn dig speciell. Vad ska jag göra?"
Noel kommer närmare och jag är osäker på om det är en sån bra idé.
"Om vi vill bli av med honom så måste vi springa."
"Springa?"
"Jupp, du hörde rätt. Vi måste springa."
"Men jag orkar inte", sa Thea.
"Snälla", säger jag och viftar med ögonfransarna samtidigt som jag gör missbildade hundögon.
"Visst, men du är skyldig mig."
"Tack, du är bäst", säger jag och kramar Thea. Sen springer vi. Fort.
Och då kommer bussen.
15.24
När vi kommer hem så sitter vi vid dörren och andas som om vi hade svårt att få luft... Men det var ju sant.
"Tack", säger jag till Vilda.
"Var så god. Vad gör man inte för vänner?"
Vänner.
Kommentera