Thea
8.20
Jag sitter på ett litet kafé och försöker få tillbaka känseln i fingrarna. Jag har varit ute i lite mer än en timme utan vantar. Dålig ide. Jag tar en klunk te. Det var det enda varma jag hade råd med. Min mobil vibrerar
Vilda<3
Ska jag svara? Nej jag tror jag ignorerar henne, duh. Jag svarar.
"Hej vilda" säger jag när jag svarar.
"Väckte jag dig?" Frågar hon.
"Nej" svarar jag och rör ner lite mer socker i mitt te.
"Bra" säger hon och blir tyst. Jag tror hon tänker.
"Var det något speciellt du ville?" Frågar jag och låter en sockerbit suga upp lite te.
"Ja.." Hon gör en paus "jag hade en mardröm.."
En mardröm? Mardröm? Hon hade en mardröm och hon ringer mig av alla människor? Jag känner hur jag ler.
"Berätta?" Säger jag och hon suckar lite.
"Jo.." Hon blir tyst igen, som att hon inte vet hur hon ska fortsätta. "Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det..."
"Försök att bara berätta det första du kommer att tänka på av drömmen."
"Han var där..."
"Noel?" Ugh, varför behövde han förstöra hennes liv? "Vad har han gjort nu?"
9.00
Det tog nästan en hel timme för Vilda att berätta om den mest invecklade drömmen jag någonsin hört. Det var en massa twistar och jag blev förvirrad för många gånger för att man ska kunna räkna.
"Wow", sa jag tillslut.
"Jag vet", suckade hon.
"Men... Saknar du honom fortfarande?" Snälla säg nej. Snälla säg nej. Snälla snälla säg nej.
"Nej" yes! Ingen mera Noel! "Eller jag vet inte..."Varför?! "Eller nej. Nej jag saknar honom inte." Har hon bestämt sig nu eller vad då?
"Så no more Noel?"
"Inge mera Noel." Jag ler. Jag känner att jag ser ut som en total idiot men, no more Noel! Yay!
"Så ska du somna om eller vad händer nu...?"
"Jag kan inte sova. Vill du göra något idag?"
Skojar du eller?!
"Visst", svarade jag.
9.27
Hon kliver av bussen vid skolan. Jag har bara väntat än stund, men fryser ändå.
"Haii" säger hon och jg reser mig upp från bänken.
"Hej", svarar jag. Sen står vi bara där i en helt awkward tystnad.
"Så... Ähm... Ska vi göra nåt?" frågar hon.
"Ja, ähm, har du några bra förslag? Jag är öppen för allt."
"Vi kan... Vi kan göra snö änglar utan snö i sandlådan i lekparken?"
"Okay."
9.35
Vi står och kollar på våra verry beautiful snö änglar.
"Jag har fått jätte mycket sand i byxorna... Men det var värt det", säger Vilda.
"Aa" säger jag och ler.
"Vänta" säger hon och sjunker ner på knä i sanden. Hon suddar ut linjen mellan våra händer. "Nu håller vi handen" säger hon och ler. Om det bara var verklighet. Jag ställde mig bredvid henne och granskade änglarna.
"Det där är det fulaste jag någonsin har sätt", påpekar jag.
"Helt klart", svarade Vilda. "Vad ska vi göra nu?"
"Fösten till ICA!"
9.50
Nej! Det kan inte vara sant!
"Vilda! Jag vågar inte titta! Det är hemskt! Vad ska vi göra?"
Framför oss var det värsta som någonsin kan hända. En händelse som ingen borde utsättas för. Värre än att se barn röka på. På en stor skyllt framför oss så stog det:
Tyvärr är lussebullarna slut, fler kl 17.00.
Mvh. Personalen
"Klockan fem! Det är ju en evighet tills dess!" klagar jag.
"Vad gör vi nu då?” frågar hon och spelar förtvivlad. Jag måste skratta. Hon är en så jävla dålig skådis. Men det är gulligt.
"Vi kan köpa något annat?" Hennes ansiktsuttryck blir allvarligt och hon är tyst "Vad?" frågar jag och hon kollar ner i marken.
"Alltså... Det är såhär.. Att.." Det ser ut dom att hon håller på att börja gråta, "det är så att... Jag tror att vi måste köpa kex istället." Hon kollar upp och ler. Hon kanske inte var så dålig skådis ändå.
"Jag trodde du skulle börja gråta", skrattar jag och hon ler.
"Naturbegåvning." Hon klassar överdrivet med håret och jag skrattar igen.
10.25
Kex är så mycket sämre än lussebullar. Jag menar visst de smakar åtminstone någonting och de innehåller inte russin men jag vill ha lussebullar! Jag sparkar på gruset på marken under bänken där vi sitter.
"Vänta" säger Vilda, öppnar sin väska och rotar runt lite tillslut får hon fram en kamera. Hon lägger den på maken och sättet sig på huk bredvid "gör så igen"
Jag sparkar i gruset, hon tar en bild och ler stolt.
"Få se?" Hon vänder kameran mot mig och den blev faktiskt riktigt bra
"Fotar du?" frågar jag men inser hur dumt det låter. Nej du vet hon fotar inte, hon bara råkar ha med sig en kamera och lyckas ta en bra bild på först försöket.
"Nej du vet", säger hon ironiskt och skrattar. Jag ler.
"Får jag ta en bild på dig?" Hon skrattar som att det var det dummaste hon någonsin hört.
"Varför skulle du ta bilder på mig? Jag blir inte bra på bild", skrattar hon men jag tar kameran ifrån henne.
"Jo. Sitt. Posera. Nu." Hon sätter sig och börjar leka med olika poser. Jag tar massa bilder. De flesta blir bara suddiga och dåliga, men det blev en som blev riktigt bra.
"Du blev ju skit fin. Bli modell istället för fotograf", säger jag och hon slår till mig på armen.
"Ne. Jag stannar bakom kameran. Men du får modella lite." Jag skattar. Jag? Modella? Man kan inte sätta ordet "jag", om man pratar om mig och "modella" i samma mening utan ett inte emellan.
"Nej"
"Jo. Jag gjorde, din tur."
"Ne.." Säger jag tveksamt men ångrar mig. Om hon vill så. "Men okej då.. Vad ska jag göra?"
12.10
Vi går runt och fotar. Eller, hon fotar och jag blir dålig på bild. Även om hon säger att vissa bilder fick "magiskt ljus" eller "framhäver mina ögon" eller något annat konstigt jag inte förstå mig på. Hon fortsätter att fota och prata konstigt fotograf språk medans jag gör allt som hon ber mig om. Från att stå på tå till att gå ned i en misslyckad spagat på marken. Mina byxor sprack och jag är tvungen att gå hem.
13.06 (varning för kännsliga läsare. Kommer att innehålla våld och mycket svordomar)
Jag öppnar dörren.
"Hallå? Jag är tillbaka!" ropar jag. “Hallå? Är någon hemma?” inget svar. Jag går in i hallen och snubblar nästan över klädhängaren som ligger på golvet.
“Hallå?” Jag går in i köket. Pappa ligger över bordet med en spritflaska i handen och spya runt munnen. Jag tänker inte hjälpa honom.
“Mamma!” ropar jag. Inget svar. Jag går in och kollar ifall hon sover, hon jobbade ju natt. När jag kliver in i sovrummet slår jag handen för munnen för att inte skrika. På golvet ligger mamma, helt blodig. Håret är kladdigt av blod och hon blöder från axeln.
“Mamma!” snyftar jag och sjunker ner på knä bredvid henne. Jag ska just försöka väcka henne när pappa rycker bort mig. “Släpp mig!”
“Nu ska du fan inte komma och säga åt mig vad det är jag ska göra och vad jag inte ska göra. Hon har vänt dig mot mig! Visst har hon! Den jävla horan!” Jag försker skrika, men pappa slår till mig över ögat. Jag skriker och han knuffar in mig mot väggen med handen för min mun så jag inte ska skrika så att grannarna hör.
“Den jävla horan”, väser han. Hans andedräkt luktar sprit och först nu märker jag att han sluddrar. Jag biter honom i handen och han svär till.
“Vi måste ta henne till sjukhus!”
“Fan heller!” skriker han och slår till mig igen.
“Låt mig vara!” Jag försöker springa men han hinner ikapp mig. En slår till mig igen så jag tappar balansen och faller. Jag försöker krypa bort men allt är suddigt av tårar. Mitt huvud snurrar och när jag trycker handen mot pannan känner jag av varm, tjock vätska rinna längs min arm.
“Vart är du påväg jävla unge!” skriker pappa men jag hinner rulla åt sidan innan han får tag i mig. Han är full, jag är skadad. Vi spelar på samma nivå. Han kastar sig mot mig men snubblar på en av de välta stolarna och svär. Jag ser telefonen, men inte än. Han reser sig och börjar gå mot mig. Jag stäcker ut handen och tar telefonen.
“Ska du försvara dig med en telefon”, sluddrar han och skrattar “Du är så jävla patetisk lilla bög-barn!” Inte än “Din lilla hora. Vad är fel med dig?” Vänta lite. “Jag ska döda dig!” Nu!
Jag kastar mig åt sidan och springer in på toan. Jag hinner precis låsa innan han hinner fram. Han skriker och slår på dörren.
“Jävla hora! Öppna dörren! Jag ska döda dig!” Mina händer darrar när jag slår in nummret “Hör du det! Döda dig! Jag ska döda dig!”
Jag darrar och försöker att sluta gråta.
“112 alarmcentral, vad har inträffat?”
1 kommentarer
Anonymonus
15 Dec 2013 00:26
Hemskt!Tragiskt! :(
Kommentera